Merry X-mas Compadres

Chockerande!

Jag har tränat två gånger under veckan. Mina första två träningspass efter den förhatliga körtelfebern.

Jag är skakad.

Min form är skrämmande dålig. Faktiskt så dålig att jag har problem att hantera den. Jag har svårt att tänka ut träningspass som passar någon i så dålig form som jag.

Jösses. Antagligen är det bara en fråga om att bita ihop och intala sig själv att det bara kan bli bättre.

Men kul är det inte.

Praise the Machine

Min son gillar prinsessor och robotar.

Det är inte så konstigt. Prinsessor är söta och robotar är coola.

Framför allt gillar han långa prinsessor, och robotar med klor som de kan knipsa och hålla i tandborstar med. Det är ett plus om de låter häftigt också.

Jag gillar också robotar.

Det är tufft med robotar.

Nu kan bjällrorna plinga så mycket de vill

Alla julklapparna är inköpta. Inte så tidigt som jag hoppats på, men inte så sent som jag fruktat.

Jag kan inte säga något om VAD jag köpt eftersom det visat sig att 75% av alla som läser detta är berörda.

Men det är bra grejer, och förresten är det tanken som räknas.

Vem är DU i Mumindalen?

	Hvem er du i Mummidalen?
	Mitt resultat: Mummitrollet Du er Mummitrollet! Du er veldig nysgjerrig. Du får ofte nye venner og drar gjerne ut på eventyr.
	Ta denne quizen på Start.no

Speciella grejer som hänt

-Julfest med jobbet. Inkluderande båtfärd, fackeltåg och alldeles, alldeles för mycket mat.

-Tronarvingen, som morgonen efter sagda julfest smyger uppbörjar spela på sin trumma kl 0730. Han spelar aldrig trumma annars...

-Personalbristen antar nya skrämmande proportioner. Nytt jobb, någon?

-Jag har blivit erbjuden att medelst kanon salutera Hennes majestät Drottning Silvia dagen innan julafton, men var tvungen att avböja. Trots att detta är ett erbjudande som troligen kommer högst en gång per livstid kommer jag inte ligga vaken om natten och sörja.

Sammanfattning av dagsläget

Jagt är officiellt friskförklarad och efter nio veckor tillbaka på jobbet som heltidsabetare.

Jag har jättemycket att göra eftersom man lätt kommer efter när man jobbar halvtid. Särskillt om man väljer att jobba på en arbetsplats när det egentligen inte hinner med ens när man jobbar heltid.

Jag mår efter omständigheterna bra. Skall försöka komma igång med träningen i nästa vecka om jag känner mig tillräckligt pigg och rask.

Tronarvingen och Hjältinnan mår bra. Den lilla bäbisen i magen sparkar och lever rövare.

Resan som kallas livet fortsätter.

Men asså hallååå lixom!!!

Nu när höstmörkret faller tvingas jag inse att en alltför stor del av min själ fortfarande innebos av en sextonårig kille som tycker det är aslöjligt med reflexer. Och cykelhjälm.

Jag skall nog tukta den jäveln!

Fast cykelhjälm?

Måste man verkligen vara ett föredöme för sina barn hela tiden?

Levern lever

Jag fick reda på att mitt senaste blodprov visar att mina levervärden är återställda till normal nivå... Efter sex veckor känns det som ett stort framsteg!

Hoppas hoppas hoppas att jag blir friskförklarad på nästa läkarbesök.

Onsdag 28 NOV 07 får jag veta.

Hoppas!

Halvtid

Jag är fortfarande sjukskriven för körtelfebers-eländet. Bara på halvtid dock, från och med förra veckan.

Allvarligt talat... Alla borde fan jobba halvtid jämt!

Det här är INTE svårt att vänja sig vid.

Fårskalle

Jag är en fårskalle när jag går på restaurang... Jag har fått in många rätter jag blivit missnöjd med i mina dar, men jag har ALDRIG klagat på maten. Inte ens på McDonalds har jag sagt till när "maten" har varit kall.

Skyll dig själv säger ni?

Det är ju det jag gör.

Minnesramsa

I dessa däckbytartider vill jag ge er ett enkelt verktyg för att slippa stå där och se jättefåniga ut medan ni sliter er blåa i ansiktet för att ni försöker dra hjulbultarna åt fel håll.

Jag riktar ett tack till min käre bror som efter att ha arbetat i det gröna kollektivet utvecklat en viss förkärlek till just minnesramsor. Håll till godo!

"Lefty loosy, righty tighty."

Denna ramsa går finurligt nog även att applicera på alla andra normala bultar, muttrar och skruvar inklusive locket på syltburken, flaskorna i barskåpet och vattenkranen.

Skruva lugnt!

Dödsannons

Igår kväll sade vår televisionsapparat tack för sig och gick till de sälla jaktmarkerna.

Vila i frid.

Höst

Lite tråkigt är det allt att behöva tända lamporna vid tre på eftermiddagen.

Hur uppför du dig på krogen själv då?

När jag läste det här var min första tanke att man lätt råkar ut för liknande grejer på krogen som varande medlem av det manliga könet också, fast lite annorlunda.

Om man tex vänligt avböjer en inbjudan till att följa med en okänd kvinna hem och knulla blir man ofrånkomligen kallad "bögjävel", ety det uppenbarligen bara är män som bara gillar andra män som har något att invända mot ett dylikt förslag.

En annan grej är ju slagsmålsaspekten. När en man går på krogen måste han alltid ta med i beräkningen att kvällen kan sluta på akuten med framtänderna i en påse. Om någon utmanar dig, oftast är det över dåliga ursäkter som en utspilld öl eller en krock på dansgolvet, och du inte möter den stirrande blicken med en lika stirrande blick är du tvåa direkt och aningen förödmjukad. Så är det bara.

Jag inser ändå att trycket på en tjej oftast är hårdare än på en kille, så jag övergick raskt till att ransaka mig själv. Hur beter jag mig på krogen själv då?

Nu mera är jag en stadgad småbarns far i ett mycket lyckligt samboförhållande som förhoppningsvis kommer uppgraderas till äktenskap inom en inte allför avlägsen framtid. Självklart har mitt liv inte alltid sett ut så...

Jag har gjort många dumheter i mina dagar, de flesta har dock drabbat mig själv hårdast, men en sak kan jag säga helt ärligt.

Jag är en av de goda:
Jag har aldrig ljugit för en tjej i syfte att få henne i säng.
Jag har aldrig heller varit elak mot en tjej som inte ger mig någon uppmärksamhet.
Jag har aldrig utnyttjat att en tjej druckit så mycket att hon inte vet vad hon gör.
Jag har aldrig medvetet försökt mucka gräl med någon.

Mycket av ovanstående beror naturligtvis på att jag aldrig riktigt klarat av att bli intim med männsikor jag inte känner, och därför aldrig fiskat efter engångsligg.

Kanske har jag missat något, kanske inte. Jag behöver i alla fall inte ha dåligt samvete över mitt betende på krogen.

En morgon när jag vaknar är hela världen vit...

Den 3:e november kom den första snön till Actionhjältens hemkommun i norra delen av Kungens län.

Turligt nog var detta en lördag så vi slapp det kaos som annars är ett faktum varje gång den svenske bilisten tvingas inse att det faktiskt blev vinter tillslut i år igen.

Nåväl, jag har bytt däck på bilen och fyllt på spolarvätskan så Hjältinnan kunde ta sig till jobbet i morse på ett tryggt och säkert sätt.

Själv är jag ju sjukskriven även denna vecka. Fast nu känner jag att jag börjar orka aktivera mig lite grann.

Tristessen blir liksom lite lättare att bära när man kan göra något för att mildra den.

Slagen hjälte

Jag är fortfarande sjuk. Jag börjar bli riktigt, riktigt trött på det här.
Fick ett provsvar nyss och läkaren vill att jag skall stanna hemma nästa vecka också.

Det blir femte veckan på raken.

Suck...

Nån gång går det väl över? Jävla körtelfenersfanshelvetesjävlaskit!

On the road again

Igår, körtelfeberdag 16, kom den efterlängtade vändpunkten. I stället för att känna att jag mådde lite sämre för varje dag, alternativt precis lika dåligt som dagen innan, så mådde jag istället liiite bättre.

I dag känner jag sakta men säkert livet återvända. Tillvaron består inte längre av nedräking till nästa citodon.

En reflektion jag gjort under förmiddagen är att det är fullkomligt omöjligt att ligga nedbäddad i sängen iklädd Helly/Hansen underställ. Det är ju helt sjukt varmt!

Förra veckan kunde jag ligga så från morgon till kväll. Fast bara med en extra filt. Annars blev det för kallt.

Ett ljus i mörkret

Det var dags för ultraljud i tisdags, och allt känns plötsligt mycket mera verkligt. Det ligger verkligen ett litet flickebarn i min älskade hjältinnas livmoder och växer så det knakar!

Vi skall få en dotter!

Dag 14

Nu har jag haft hög feber och ont i halsen i två veckor. Jag tycker inte det här är roligt alls. Det skulle vara skönt att kunna säga att jag är på bättringsvägen, men tyvärr känns det inte så.

Bullseye!

Nog var det körtelfeber alltid! Nu skall jag vila och försöka att inte kvävas av tristess i ett par veckor.

Antar att det blir svårare när febern börjar gå ned, för just nu är det inte så mycket action i hjälten vare sig han vill eller inte.

Feber

Jag har haft över 39 graders feber sen i fredags förra veckan. Var hos läkeriet i måndags och fick beskedet att det var en virusinfektion som bara var att vänta ut.

I kväll tröttnade jag och gick till en annan läkare. Misstänkt körtelfeber. Swell!

Sjukskriven till den 17. Är det körtelfeber skall man avhålla sig från ansträngningar i fyra veckor efter tillfrisknandet.

Alla mina intressen är ju ansträngande grejer, utom att pussa på familjen. Fast det är ju ingen bra idé eftersom jag smittar...

I morgon skall jag ta fler prover. Hoppas det är nåt annat, men jag tror nog inte det. Hur ofta har vuxna människor hög feber i en vecka utan anledning?

Men vad nu då?!?

Nu har jag blivit sjuk också!

Som om det inte räckte med att gå runt och halta som en pensionerad gruvarbetare i väntan på ny höftled...

Saker som inte borde finnas, Del 2

Nicholas Cage.

Förmodligen är han en väldigt trevlig prick som är lätt att tycka om privat, för någon annan anledning än att man vill göra en kompis en tjänst kan omöjligt finnas när han får en filmroll.

Han är lika tråkig som Ben Afflec, fast fulare.

Gamle Nick borde ha råd att ta sitt förnuft till fånga och sluta jobba.

Om inte borde man ge honom en sista sjukt bra betald roll i utbyte mot att han lovar att aldrig göra en film igen.

Sliten

När jag var en ung, snärtig singelkille såg jag det som min heligaste uppgift att hinna med så många aktiviteter som möjligt under en och samma helg. En värdemätare jag brukade använda mig av var att om jag inte suttit ned i TV-soffan en enda gång mellan fredagkväll till måndag morgon kunde helgen sorteras in som lyckad.

Nu som en inte fullt lika ung, men fortfarande (nästan) lika snärtig, heltidsarbetande sambo och småbarnspappa kan jag på ett helt annat sätt uppskatta lugn och ro i de alltför små doser det portioneras ut åt mig.

Den här helgen skulle mitt 23-års-jag definitvit klassat som lyckad.

Lördagen bjöd på veteranmatch i amerikansk fotboll. Dvs jag, och en glad skara andra dinosarier ställde upp (i ösregn) mot dagens aktiva i Bulldogs seniorlag. Vi "veteraner" bestämde nån gång att vi skulle hålla traditionen vid liv tills dess att vi förlorade, och således blir det match igen nästa år.

På söndagen blev det en alldeles för tidig morgon och en strålande dag i kungens kläder, där mina ben, med kronans femkiloskängor på fötterna, tvingades springa fram och tillbaka över en asfaltsplan hela dagen.

När klockan ringde på måndag morgon och ville att jag skulle kliva upp höll jag inte alls med.

Ansiktsbok

Jag har gått ned mig i ansiktbok-träsket. Nu börjar dock nyhetens behag släppa lite, så jag kommer försöka skriva nåt inlägg här inom kort.

Som ni har längtat!

Dagens fundering

Hur kul på en skala är det i Deadhorse, Alaska?

Där finns en flygplats, så om någon vill ta reda på det bör det gå inrikesflyg dit. Passa på nästa gång ni är i USA!

Boktipset

Eftersom jag inte har tid eller ork att skriva något bättre idag tänkte jag dra till med ett boktips.

Den yttersta kärlekens gulag av James Meek.

Det var ett tag sen jag läste den, men jag kommer på mig själv med att sitta och fundera på den ibland. Läs den!

En recension av boken samt en intervjuv med författaren finns att läsa på Oskarshamns-tidningens hemsida, av alla ställen.

Vi ses i Sibirien kamrater!

Ett minne från forntiden

Jag gick i sexan och min lärarinna Gunnel (som hade en liten, fluffig hund som hette Bimbo) hade blivit jätteinspirerad av nån kurs hon hade gått och drog igång ett Lions-projekt i klassen i syfte att öka elevernas självkänsla.

Det faktum att det bestod i ett program avsett att inledas redan i första klass lät hon inte nedslås av, utan lät oss, efter sex år i samma klass ge oss i kast med diverse lära-känna-sina-nya-klasskamrater-första-skoldagen-övningar.

Där satt vi, ett 20 tal 13-åringar vars tankar togs upp av såna väsentligheter som "var går gränsen mellan hångel och petting egentligen?" och rullade bollar mellan oss och talade om vad vi hette.

Som ett led i denna behjärtansvärda, men kanske lite sent påtänkta, verksamhet bad Gunnel en av flickorna i klassen förklara vad "gott självförtroende" innebar.

Hon funderade en stund, för det här var inget man vanligtvis pratade om på mellanstadiet under 80-talet, men sen förklarade hon att "Jo... om någon säger något dumt till en... och man inte bryr sig om det. Till exempel om jag skulle säga till dig att du är en skruttig gammal kärring, och du inte tar åt dig. Då betyder det att du har gott självförtroende".

Det tyckte vår fröken var en bra förklaring sade hon och log. Sen var det rast.

Efter rasten sade fröken att hon måste berätta en sak för oss. Hon började darra lite på rösten och förklarade att hon faktiskt inte hade något gott självförtroende, och nu ville hon veta om vi verkligen tyckte att hon var en skruttig gammal kärring.

Både fröken och den förklarande eleven satt i klassrummet och stortjöt så tårarna sprutade, och de enades om att den där skruttiga kärring-grejen bara var ett exempel som inte hade någon speciell betydelse.

Det är ju trevligt att kunna bjuda på sig själv inför sina elever, men jag tycker ändå inte att man skall vända på stenar om man faktiskt inte vill veta vad som finns där under.

Vad skall man tro?

Olivolja = olja pressad ur oliver.
Sesamolja = olja pressad ur sesamfrön.
Rapsolja = olja pressad ur raps.

Babyolja = ?

Actionhjälten funderar på Hip Hop

Det fanns en tid när tyckte Hip Hop var lite för 90-talet det punker var för 70-talet... Kanske tycker jag det fortfarande, för trots att jag nästa bara lysnar på skränig rockmusik och knarrig gubb-country så gillar jag i hemlighet mycket av det gamla Old-school Hip Hop:en och den där tidiga Gangstah rap:en som bla. N.W.A fick ur sig.

Men sen hände något.

Kolla in en slumpvis vald Hip Hop video på MTV och stäng av ljudet. Det är ju samma video till alla låtar.

Hallå-å-å-å-?!? Är det bara jag som tycker guldkedjor, tits ´n ass och bilar med skitstora fälgar börjar kännas en aning slitet?

Och vad vill de säga? En fattig svart kille som med musikens hjälp tagit sig bort från gettolivet, droger och krimminalitet. Vad vill han säga till andra fattiga svarta killar som ser upp till honom och vill vara precis som han?

Get Rich or Die Trying.

Bra jobbat grabbar! Ni får Actionhjälten, samhällets fiende nummer ett, att sätta på sig gubbkeps och börja använda rattmuff.

Kaffe

Kaffe är... gott?

Jag vet inte. Jag dricker gärna kaffe, men egentligen är det inte smaken som är god. Fast jag vill inte vara utan kaffe, för jag gillar det, trotts att det inte är speciellt gott...

En kopp starkt, nybryggt vanligt kaffe med en skvätt mjölk i är det jag vill ha. Inte latte eller nått i ett jättestort glas med sirap och skum på toppen med pudrad kanel. Får jag det bara som jag vill så är det faktiskt nästan gott med kaffe på riktigt.

På jobbet har vi en automat från kaffeknappen. Jag blir lika besviken varje gång jag dricker det och jag lär mig aldrig. Snabbkaffe som många av princip väljer att spy galla över är en sann njutning i jämförelse.

Tag det från en som provat. Stay away from kaffeknappen!

I ett annat land dricker man svagt, koffeinfritt kaffe. Varför, frågar jag mig. Det finns ju tusen andra drycker att välja på för den som inte gillar kaffe.

Och på vilket sätt berikar detta inlägg min läsarkrets, frågar jag mig i nästa stund.

Inte allt förmodligen.

Men det finns ju tusen andra bloggar att välja på för den som inte gillar denna.

Självinsikt

Hahaha!

Jag gick just igenom mina inlägg för Augusti.

God damn! Vilken ointressant läsning!

Kanske jag borde krydda med detaljer ur mitt actionladdade sexliv för att hålla läsarkretsen på gott humör?

Fast självutlämnande idiotbloggar finns det ju gott om, medan manifest om apokalypsen är betydligt mer sällsynta.

Håll ut kära läsare. Jag lovar ge er mer spänning och skandaler inom kort om jag så skall ljuga ihop dem!

Stay tuned...

Oemotsägligt

Jag är inte särskillt sportintresserad enligt den vanligaste definitionen. Jag har lärt mig att de som säger sig vara sportintresserade oftare gillar att titta på tv än att sporta själva, och jag tycker sport på tv är skittråkigt.

Jag sitter inte uppe på nätterna för att kolla friidrotts VM, men en sak är jag helt på det klara med.

Carro är fan grym!

Sommar summarum

Ingen av mina få läsare har undgått att jag är tillbaka på jobbet igen. Första veckan är avklarad och jag börjar sakta, sakta vänja mig vid ekorrhjulet igen.

För att suga lite på karamellen kommer en visuell redogörelse av mina tre semesterveckor.

50-fest med sällskapsresantema



Hemmapyssel



Bad



Kolmården

Vånda

Alltså, jag verkar inte få mitt undermedvetna att acceptera fakta. Semestern är slut och jag förväntas vakna tidigt, ta mig till jobbet, prestera någon form av effektivt förvärvsarbete, svara på frågor och ta till mig ny information... VARJE DAG.

Det gick väldigt fort att vänja sig vid att vara ledig, men tvärtom känns värre. Jag minns inte att det varit riktigt så här svårt att boota om systemet tidigare år...

Jag kämpar vidare. I motvind.

Trängseltrix

2007-08-01 infördes trängselskatt permanent i Stockholm. Det känner nog de flesta till vid det här laget.

Jag ser behovet av att göra något åt trafiksituationen i Sthlms innerstad, och jag har själv ingen bättre idé, men jag kommer ändå här nedan att göra något jag normalt försöker undvika i det längsta, nämligen att gnälla på något utan att ha ett förslag till förbättring.

För min del har trängselskatten kommit att innebära ökad trängsel. Eftersom människor inte åker genom innerstaden längre innebär det ökat tryck på de redan kraftigt underdimensionerade kringfarter som jag måste använda mig av för att ta mig till jobbet... Man har således flyttat problemet, inte löst det.

Jag skulle gärna åka kommunalt, men inte till vilket pris som helst, och nu talar jag om tid, inte om pengar. Även med den ökade trafiken och tråkiga köer som följd tar det (nästan) dubbelt så lång tid att åka buss (med två byten) och pendeltåg.

Jag har massor av saker jag hellre gör på min fritid än att vara på väg till och från mitt arbete. Kalla mig egoist om ni vill, men jag tycker inte det här är bra.

Skrubbsår

Jag har just kraschlandat i verkligheten.

Semestern är slut och jag sitter på jobbet och blöder efter den hårda landningen.

Var snäll mot mig. Jag är skör.

I sommarens soliga dagar

Det bästa med att ha en blogg/manifest som (nästan) ingen läser är att man slipper känna nåt ansvar för sin läsarkrets.

Jag har semester och ägnar den åt hemma-pyssel-meck och familjeliv.

Vi har hunnit med att fira Hjältinnans mammas 50-årsdag med buller och bång, olja trallen, förbereda en sandlåda för en efterlängtad sandleverans och en hel del lugn och ro.

Dessutom har jag passat på att ta mina första stapplande steg in i crossfit världen.

I går var vi på vernissage också.

Semester... En hel vecka till.

Sweet.

Det är dags!

Nu går jag på semester.

Ja, precis, exakt nu!

Extrautrustning?

Har djur sinnen och förmågor vi inte känner till?

Förmodligen.

Nedräkning

Mitt liv är som en raketuppskjutning. Jag räknar ned till semestern. Jag tror inte jag vantrivs med mitt jobb mer än de flesta andra. Jag skulle iofs inte gå hit om jag inte fick betalt, men handen på hjärtat, hur många av oss skulle göra det?

Nu sitter jag här och konstaterar att mina tankar är någon helt annan stans än de borde vara. Metalt har jag nästan redan gått in i semesterläge. I verklighen är onsdagen snart slut, och det ger två ynka dagar kvar innan det är dags.

Jag har inte ens några superspeciella grejer planerade, men jag längtar ändå.

Det skall bli väääldigt skönt att vara ledig.

Sport och hälsa

Michael Rasmussen bär för närvarande ledartröjan i Tour de France. Är det inte trevligt att se att det gamla fina idealet "en sund själ i en sund kropp" firar triumfer än idag?


Go Danish vikings, go!

Uppdatering

Några nya bilder på Metallica, tagna trots kameraförbud (busigt), finns att beskåda här.

6:e gången gillt

Änligen blev det av!

Efter många om och många men hade vi tillslut fyllt ballongen med tillräckligt mycket varmluft för att trotsa gravitationen.

En förvånansvärt tyst och stillsam färd över den Kungliga Hufvudstaden slutade med att vi snöpligt missade gärdet, tursamt och med en hårsmån missade kaknästornet, och med buller och brak landade på Lidingö.

Det tog sin tid, men nu är resan avklarad. En trevlig upplevelse på det hela taget.

Tack till alla som var med och betalade kalaset!

(bilderna är privata)

Luftens hjälte?

I morgon är det dags för ett nytt försök att betvinga lufthavet. När jag fylde 30 fick jag en ballongfärd i present. Föga anade jag vilken följetong det skulle komma att bli...

Vi är väl inne på försök nummer fem? Eller kanske sex? Inget av dem har (hittills) varit lika spännande som det första.

Det är snart ett år sedan. Blir det ett jubilem?

Lördag 14/7

Juni har varit en ganska regnig månad i Sthlms-området. Det är lite synd om dem som har semester.

Men i lördags var det riktigt kalasväder, och så var vi ju lediga som grädde på moset. Det gäller att suga i sig av den svenska sommaren när man väl får chansen.

Torsdag 12/7

Metallica sparkar 30.000 stjärtar på Stadion i STHLM.

En RIKTIGT bra konsert. Jag var inget stort fan innan, men nu överväger jag att bli!

(bilderna är privata)

Hear Ye! Hear Ye!

Det ligger en ytte-pytte-liten bäbis och skvalpar i Hjältinnans mage. Tronarvingen skall få ett syskon!

Beräknad ankomst slutet av mars -08.

Zombie Squad - Bug Out Bag and You!

Frihet kontra bekvämlighet

People sleep peaceably in their beds at night only because rough men stand ready to do violence on their behalf.
George Orwell (1903 - 1950)


Vi lever i ett fritt land, sägs det. Och det gör vi, i den mån det handlar om att tycka, tänka och säga. Vi får tycka, tänka och säga saker som vore olagliga om de omsattes i handling, men det är först när vi träder över den gränsen, och begår en brottslig handling som samhället griper in och föser in oss i fållan igen.

Det är så det måste vara för att samhället skall fungera, åtminståne om samhället består av ett större sammanhang än en liten by eller en storfamilj. Tror och tycker jag. En anarkist skulle såklart säga emot mig.

Den moderna statens största uppgift är på ett sätt att, som precis som skäggiga män med motorcykel och skinnväst brukar göra, bedriva en form av beskyddarverksamhet.

I stället för att vi alla måste sitta vakna på nätterna med bössan i knät för att skydda hus och hem från banditer så tar staten på sig det uppdraget, i utbyte mot våra skattepengar.

Förmodligen var det precis så de första rudimentära samhällena kom till en gång i världen. Ett gäng råbarkade individer tog på sig att i utbyte mot försörjning erbjuda en grupp jordbrukare beskydd mot rövare och allsköns drägg.

Tydligen fann vi att denna uppoffring av vår personliga frihet var värd det vi vann på avtalet, för efterhand har fler och fler funktioner lagts till samhällets ansvar.

Dock, säga vad man vill. Allt startar och börjar med statens våldsmonopol. Det är det som är förutsättningen för grundtryggheten i samhället. Allt annat, skola, sjukvård och infrastruktur är naturligtvis också mycket viktiga, men skulle inte gå att upprätthålla om det vilade på den enskilde medborgaren att att se till att skurkar inte fick plundra och bränna efter behag.

Därför tycker jag det är beklämmande att staten rustar ned polis- och militär- väsendet. Naturligtvis skall vi inte leva i en polisstat eller en militärdiktatur, men i en by där polisstationen lagts ned kommer innevånarna aldrig känna samma trygghet som innan. Och Tjyv-Janne och Knark-Kalle vet snart precis hur lång tid farbror blå behöver för att vara på plats.

Plötsligt sitter vi återigen vakna på natten med bössan i knät.

Grattis på födelsedagen

Helgen innebar en blixtvist i Dalarna. Hjältinnans bror fyllde år. Han hade ingen aning om att vi skulle komma och blev grundlurad.

God mat var det också.

Och lite sprit.

Relationsdrama

Okej, okej, hold your horses. Jag snackar film nu. Inget krisar i mitt privatliv, tack för omtanken.

Åter till rubriken: Relationsdrama.

Det finns en filmgenre som brukar kallas romantisk komedi. Oftats har de Hugh Grant i huvudrollen, men undantag finns. Fast om de har Hugh Grant i huvudrollen så är det en romantisk komedi, och från den regeln finns inga undantag alls.

Romantiska komedier är för vissa tjejer vad Actionrullar är för vissa killar, dvs den enda sortens filmer som går att titta på över huvud taget, men detta är en iaktagelse att betrakta som en parantes i sammanhanget.

Gemensamt för dessa filmer är att de behandlar ett relationsdrama i en eller annan form, kryddat med lustigheter, pinsamma situationer och alltid, alltid ett lyckligt slut.

Jag har väldigt svårt med relationsdamatik. Jag lever mig alltid in oootroligt mycket i filmer jag ser, och kalla mig gärna fyrkantig, fånig eller förutsägbar, men horder av hungriga zombies och grupper av terrorister med tysk brytning i skyskrapor sorterar jag under sådand som jag (åtminståne i teorin) kan hantera.

Relationsdrama, däremot, gör mig lite kallsvettig. De behandlar situationer utan rätt och fel. Situationer som inte kan lösas av att bita i hop och ta i mer, och ofta till slut blir så invecklade att det bara kan bli fel hur de inblandade än bär sig åt.

Trots att de allihop följer samma mönster: Pojke möter flicka, allt är rosa harmoni, en jobbig situation dyker upp, missförstånd uppstår, pojke och flicka går åt varsitt håll, båda är jätteledsna och gråter, men tack vare goda vänner, en smart unge och en söt hund sammanförs de igen lagom till det lyckliga slutet för att leva lyckliga i alla sina dagar, så kan jag ligga med ansiktet gömt i kudden under den "jobbiga situationen" och skrika "NEEEJ! Vad gör ni!?!".

Därför var det trevligt att se "The Holiday". Den följde inte riktigt det vanliga möstret. Troligen den bästa hålla-handen-filmen jag sett hittils. Mysig.

Ett monster i garaget

Svärmor fyller 50 i augusti. I present önskar hon sig... en mangel.

Vi har slagit på stort och köpt en som härstammar från tvättstugan i ett hyreshus på Lidingö. Med andra ord ett riktigt schabrak.

Är det någon i läsarkretsen som vet hur tung en mangel faktiskt är?

Det vet jag.

Snopet

Vi hade ju lite skatteåterbärningspengar kvar efter semestern. Tjhooo! Äntligen skulle vi få köpa lite roliga saker åt oss själva. Jag säger "äntligen" för det var sannerligen inte igår.

Sen kom räkningingarna och med dem ett par saker vi inte tänkt på.

Så istället för roliga grejer blev det sophämtningsavgift för hela slanten.

Bittert.

Gud är på min sida

Saker man tänker men inte säger

När man möter en annan förälder och dess barn säger man INTE:

Min är sötare än din.

Fast man tänker det.

Rapport från firandet av en hednisk högtid

Midsommarafton förlöpte för ovanlighetens skull utan varesig blodvite eller sociala tragedier i bekanskapskretsen.

Jag har ofta lite svårt för högtider. Speciellt nyårs- och midsommarafton. Beordrad glädje är liksom inte min grej... Men i år var det faktiskt jättebra.

Vi var bjudna till favvogrannarna och tillsamman med några av deras kompisar från förr samt andra förmågor från grannskapet avverkade vi ett traditionsenligt midsommarfirande innehållande följande komponenter:

Sill och nubbe-lunch
Midsommarstång
Brännboll (kanske dagens höjdpunkt)
Grillmiddag
Jordgubbar med glass
Raj-Raj

Det är på ett sätt rätt avslappnat att vara förälder. Man får liksom ställa in sig på att i första hand se till att kidsen har det så bra som möjligt, och samtidigt gå in för att ha det så kul man kan själv under tiden. De upphausade förväntningarna syntes inte alls till. Bra skit.

För den som undrade kan jag meddela att jag dessutom fick en av mina teorier bekräftade: Det finns faktiskt en männsiska i varje bekantskapskrets som inte kan låta bli att under midsommarfirandet häva ur sig "Nu går vi mot mörkare tider" med knarrig gammelmanröst.

Living on the edge

Jag sitter och äter en burk fruktyoghurt märkt "Bäst före 15/06", dvs 10 dagar för gammal.

Smakar helt okej.

Glad midsommar!

Reality chock

Vi hann knappt landa på Arlanda innan verkligheten gjorde sig påmind. Söndagen regnade bort och på mändagen återvände vi till en arbetsplats på randen till kaos.

Min första dag som ställföreträdande produktionschef inleds med brand i serverrummet och datorhaveri.

Natten till tisdagen blev hjulen på en av våra bilar stulna.

Under veckan har en av våra medarbetare hamnat medvetslös på sjukhus med hjärntumör, och en annan låtit medela att hans kvinna, mor till deras nyfödda barn, avlidit i sviterna efter förlossningen. Det är extra tragiskt efter som detta var hans "nya" liv, efter att han för tre-fyra år sedan hastigt förlorat sin dåvarande fru straxt efter bröllopet.

Ibland sparkar livet på den som redan ligger ner, och för oss andra påminner det oss om att det är vår förbannade plikt att ta till oss sådant här och lära oss uppskatta det vi har medan vi fortfarande har det.

Peace out.

Semester

Tillbaka i Riket igen kan jag konstatera att semestern var lyckad. Mycket lyckad till och med, och precis vad vi behövde. Inga pretantioner, bara sol, bad och god mat. Det går fort att komma in i livet som turist vid medelhavet, och vi skulle nog stannat kvar dubbelt så länge om vi kunnat.

Den här karamellan skall det sugas på hela sommaren fram tills den "riktiga" semestern infaller i augusti.

Kluven

Jag skall ut på övning i läskiga skogen i kväll för att återkomma på söndag.

Suck...

Å ena sidan håller jag ju på med sånt här för att jag gillar det. Å andra sidan har hjältinnan varit på kurs i två dagar den här veckan, och en stor del av mig skulle hellre stanna hemma och köra mamma-pappa-barn-racet hela helgen...

Well... jag är ju redan anmäld och utrustningen packad så i verrkligheten är det ju bara att åka.

Nästa helg bär det av till Mallis i stället. Första resan utanför norden med tronarvingen. Längtar som fan!

Borde klippa gräset och tvätta bilen också...
Bara så ni vet.

Drömjobbet

Tänk att få betalt för att skrika "Kuken!" i luren varje gång det ringer...

Rock som fan!

Jag och hjältinnan var på Mustasch igår, på Nalen.

Fan vilket drag. Vilket ös! Holy moley! Det bekräftar återigen min teori om att rockmusik automatiskt blir liiite bättre än all annan musik.

Fuck yeah!

Att sälja en bil

Jag har tagit ett beslut och gjort en grej som jag inte är säker på om det var en superbra idé. Rent rationellt kan jag tyvärr inte försvara det, men känslomässigt var det helt rätt.

Vi hade lagt ut vår bil på försäljning, och hade efter många om och men en sista spekulant. Han ville ha bilen och han var nöjd med priset. Han hade provkört den, och sade sig lita på alla uppgifter jag gav honom. Ändå velade, velade och åter velade han.

I över en vecka höll han på. Det prutades. Det funderades. Det frågades. Det konfererades med hustrun. Det frågades igen. Det funderades igen.

Han var som proffessor Balthazar, men med en viktig skillnad: När den gode proffessorn funderade och funderade slutade det allltid med ett jämfotahopp och en plan för att rädda dagen. I det här fallet slutade det med ÄNNU FLER funderingar.

Tillslut sade jag på ett vänligt men bestämt sätt att jag inte ville sälja bilen till honom, för jag hade inte tid att vänta längre. Jag böt in bilen hos en bilhandlare istället.

Detta kostade hushållkassan sextusen riksdaler, men för min sinnesfrid var det tamejfan ovärderligt.

Krig är ett helvete

Jag har spenderat ytterligare en helg i kronans gröna sparkdräkt.

I en av de sydligaste orterna i länet finns ett utdömt fabrikskomplex som under lördagen och söndagen blev föremål en insatskompaniövning i ämnet Strid I Bebyggelse.

En mycket lärorik övning. En av de mest påtagliga lärdomar jag kunnat tillgodogöra mig är: Man skall bära tajta kalsonger vid all form av väpnad strid.

Att distraheras av att hela fortplantningspaketet slunkit ut genom ena benet på fillingarna och skramlar fritt i byxorna kan innebära en säker död när de onda knackar på dörren.

Stopp och belägg

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Med min blogg alltså. Eller, förlåt, mitt manifest. Det har faktiskt blivit en blogg. En tråkig blogg dessutom.

Jag tenderar att slänga in ett pliktskyldigt inlägg av dagboksliknande art då och då, och eftersom jag inte har tid/lust/ork (el motsv) att skriva varje dag så blir det mest en massa redogörelser av förfluten tid.

Jag som tycker att jag är en rätt kul snubbe som är ganska bra på att skriva.

Nu är det dags att ta nya tag.

Deadline

Jag har inte tid med er!

Ni får vänta på er tur.

28 Weeks Later

Hurra!

En uppföljare på en av världens bästa filmer, 28 Days Later, har premiär den 11 maj.

Som de flesta av mina favoritfilmer innehåller den starka inslag av civilisationens kollaps. Plus zombies!

28 Weeks later.

All hail the Apocalypse!

Gul helg

Jorå, jag blev frisk lagom till påsk, som för övrigt firades i Dalarna med mycket god mat och svallande familjeliv.

På annandag påsk lyckedas jag förstöra gängorna i navet på höger bakhjul på en av våra bilar. Nu har jag fått ragga upp ett helt nytt nav, komplett med hjullager och bromstrumma och hela kabalajset. Jag tycker absolut inte om att meka med bilar. Mest för att jag är så dålig på det, men att köra omkring med ett hjul som inte sitter fast är ju inget superbra alternativ.

Jag får väl åter krypa till korset och viga en lördag åt Ye Secret Society Of The Black Hand...

Hopp om livet

Kom hem i måndags med feber och ont i magen, vilket kom att utvecklas till en mycket ovälkommen släng av magsjuka. Tronarvingen har också varit sjuk, och eftersom jag (i viss mån) är vuxen har jag gjort mitt bästa för att bita i hop och sköta om honom i första hand och tycka synd om mig själv i andra hand.

Hjältinnan ville naturligtvis stanna hemma från jobbet för att ta hand om oss båda, men det gick faktiskt relativt bra på det här viset.

Jag får trots allt skylla mig själv. I helgen pratade jag med en av kamraterna i telefon och konstaterade att "jag faktiskt varit frisk länge nu, kanske jag börjar utveckla en viss resistens mot dagisbacillerna"...

Det är ju nästan lika puckat som att uttala de förbjudna orden. "Nu kan ingenting gå fel".

Jag börjar känna mig lite bättre nu. Funderar till och med på att försöka äta något...

Vi får väl se vad som händer.

Martyrkåpan är på

Det är något fel på min kropp. Varje timme som går mår jag lite sämre än timmen innan och jag undrar var detta skall sluta. Än har jag inte berättat det för någon, och sitter och försöker jobba undan så att jag skall kunna vara hemma i morgon. Tronarvingen är också sjuk, och Hjältinnan är inte heller helt kry så det känns dumt att gnälla liksom. Fast det är ju det jag gör just nu.

Ännu en helg har gått av stapeln

Det bästa var ju att Hjältinnan kom hem. Sen var det dessutom trevligt att min farbror med sin fru och barn (den observante läsaren räknar snabbt ut att min farbrors barn är min kusin) kom och hälsade på.

Ye secret society of the black hand

Ett hemligt sällskap rör sig mitt i bland er. Vi känner igen varandra i kassakön i vår lokala butik eller på luchrestaurangen och ger varandra en bekräftande nick. Vi med de svarta händerna. Vi som bytte till sommardäck i helgen.

Grrr...

I kväll kommer ÄNTLIGEN min Hjältinna hem från sin soliga semester. Det är uppenbarligen mycket nyttigt för glöden i ett förhållande att vara ifrån varandra ett tag...

Bara en dag i någons liv

23:55

Klockan är snart midnatt och jag har tvätt att hänga upp. Förvånansvärt oglamouröst med tanke på att jag faktiskt är en tvättäkta actionhjälte.

Tendens

Jag kan skönja ett mönster i mina inlägg. Jag avslutar dem oftast med en sorts one liner. Jag gillar one liners.

Förtydligande

Inläggen om den sparkade taxichauffören var avsedda att skapa upprörda känslor och folkstorm hos läsarkretsen.

What went wrong?

Felmeddelande

Jag kan inte tänka idag. Här sitter jag och förväntas utföra arbetsuppgifter av stor flygsäkerhetsmässig betydelse, men jag kan inte tänka. Jag har fått gå och fråga mina gruppmedlemmar flera saker som jag absolut borde kunnat räkna ut själv...

Undrar om det här påverkar min trovärdighet?

En sak till

Hjältinnans systers snubbe, ni vet taxichaffisen som fick sparken från Wallners buss för att han prioriterade sin familj före arbetet, har fått nytt ett jobb. Redan dagen efter var han anställd på ett annat taxibolag i samma stad.

Räddningstjänst och konst

Min yngsta lillebror pluggar för att bli brandman på Räddningsverkets skola i Rosersberg och praktiserar just nu på vår lokala brandstation. Därför var det ju givet att jag tog min lille son med mig och åkte dit när det var öppet hus i lördags. Det är helt klart så att det måste vara skitkul att vara brandman. Inte minst på grund av alla balla grejer de använder i sin yrkesutövning. Det var väldigt roligt att se sin bror, som för inte särskilt länge sedan var en benig tonåring med skinnpaj och svartfärgat hår, stå där som arketypisk stor, stark brandman i larmställ och förevisa hur man medelst yllefilt släcker klädbränder.

Dagen därpå hade en av mina allra bästa barndomsvänner vernissage på ett galleri i Stockholm. Det var liksom... på riktigt. Ett riktigt galleri med riktiga konstverk. Jag minns så väl när vi var fjorton bast och så gott som hopväxta. Vi satt uppe på hans rum och ritade coola hårdrocksmonster, serier och balla gubbar med svärd som vi försökte få publicerade i den sedan länge nedlagda rollspelstidningen Sinkadus. Det gick... sådär. Sen köpte vi en airbrush och sprayade ungefär samma typ av motiv på t-shirts som vi satt och försökte kränga på en färgaffär. 150:- styck tog vi. De flesta tyckte nog det var lite dyrt...

Nu sitter det prislappar på hans tavlor i galleriet. Omkring 20.000 går de loss på, och ingen på vernissaget tyckte det var något överpris. Jag hoppas, hoppas, hoppas att han får sälja massor!

Så kan det gå i världen, som Farmor brukar säga.

SKANDAL

Håll i er gottfolk, för så här trodde i alla fall jag att det inte fick gå till i konungariket Sverige i nådens år 2007.

Den uppmärksamme läsaren har säkert noterat att Hjältinnan tillsammans med sin ömma moder och ystra syster gett sig ut på chartersemester till Gran Canaria. En ö känd för sina många soltimmar, fina stränder, hotellkomplex samt sin likhet med Disneyfilmer (alla talar svenska).

Det uppstod, som så ofta är fallet när denna trio är i farten, genast vissa komplikationer. Redan sent på natten innan resan, när syster skulle ta sig från Gävle till Arlanda, satte det igång. SJ valde påpassligt nog att fördröja tågets avgång så länge att hon snart insåg att hon inte skulle hinna med flyget. Hon var därför tvungen att att få skjuts med sin snälle sambo, som körde Gävle - Arlanda tur och retur vid 03-tiden natten mellan torsdagen och fredagen. Systern ringde till SJs kundtjänst och blev lovad kompensation enligt den sk resegarantin, och med detta trodde vi att allt var frid och fröjd.

Men nej...

Systers sambo är taxichaufför. Det finns bestämmelser för hur mycket man måste ha sovit innan man påbörjar ett arbetspass. I och med en överraskningsresa T/R Arlanda uppnådde inte han sin reglementerade viloperiod och stod därför inför ett litet dilemma. Skulle han sjukanmäla sig och stanna hemma, bita i hop och åka iväg ändå eller ringa och säga precis som det var och kommma in lite senare?

Han valde det sistnämnda. Trots allt så var han ju inte sjuk, dessutom är det ju olustigt att ljuga för sin arbetsgivare. Han hade heller inte lust att somna bakom ratten och riskera att köra ihjäl någon. Själv tycker jag att han valde det bästa alternativet men, käre läsare, det tyckte inte hans arbetsgivare. De gav honom sparken.

De ansåg att han skulle prioriterat jobbet framför att hjälpa sin tjej. När han undrade om de verkligen tyckte det kändes rimligt att hon skulle missa flyget för att han valde att ligga kvar i sängen istället för att köra henne, ansåg de att han skulle ringt en taxi åt henne.

Jag vet inte jag... Att åka taxi mellan Gävle och Arlanda för uppskattningsvis 1600 balubas känns inte helt aktuellt...

Karln i fråga har aldrig kommit försent, har hållit sin bil pedantiskt ren och är både artig och välkammad i största allmänhet. Nu är han arbetslös.

Wallners Buss... Glöm aldrig det!

Förord

Denna post är avsedd som en slags teaser inför helgen.

Först kommer en kort resumé av tidigare händelser:
Hjältinnan avreste tidigt, tidigt i morse till Gran Canaria. Hon är nu framma lyckligt och väl, men redan har resan kantats av äventyr av så skiftande karaktär som uteblivna tåg från Gävle till Arlanda och trasiga flygplansmotorer.

Jag och Tronarvingen är således ensamma en hel vecka från och med idag.

Helgens schema är redan fullspäckat. På lördag är det öppet hus på vår lokala brandstation, och eftersom Actionhjältens yngsta lillebror kommer vara där som en av de käcka brandsoldaterna kommer jag naturligtvis ta med min lilla puttepojke för att klämma och känna på brandbilarna. På söndag är det vernissage. En av mina äldsta vänner ställer ut i STHLM. Tydligen skall öppningsdagen bjuda på något av en happening så det vill vi ju inte missa.

Om ni, som jag, kommer spendera er fredagskväll i hemmets lugna vrå vill jag återigen uppmana er att slå på TVn ikväll och kolla in Henry Rollins Show. 30 minuter av ert liv kan det väl vara värt?

Utbildningstillfälle

En ny film i ämnet Apokalyps är på gång! Det går inte att nog poängtera vikten av att vara mentalt förberdd för den stora dagen.

All hail the Apocalypse!

Semester

Min Hjältinna åker till Gran Canaria med sin syster och sin mamma i morgon. Fatta vilken bomb som kommer slå ner på ön i morgon vid lunchtid. Den där trion är ju välkänd för sitt tysta, timida sätt.

Jag och Tronarvingen har en hel vecka på oss att göra killgrejer. Vi skall lyssna på hårdrock, kolla på actionrullar, tända eld på grejer och käka chili con carne och vara högjludda hela tiden.

Hell yeah!

Klart vi kommer känna oss ensamma. I alla fall i bland.

Motsägelser

Jag har skiiitmycket att göra på jobbet, men absolut ingen lust att göra det. En ekvation som är svår att få ihop.

Helst vill jag bara surfa på nätet en stund och sen åka hem. Fast det kommer jag inte att göra. Jag kommer istället sluföra det här inlägget, återgå till arbetet och stanna kvar här ända tills Hjältinnan ringer och undrar om jag inte tänkte komma hem nån gång...

Är inte livet en dans på kaniner ibland?

Observera

Lägg märke till att detta är mitt tredje inlägg med samma datum som jag inledde med att ställa frågan "hur fan har folk tid att skriva flera inlägg om dagen?".

Är jag inte en komplex och fascinerande individ så säg?

Blåsning

Favvogrannbruden fyllde år i går, och av den anledningen kokade jag och hennes karl ihop en mycket delikat middag i smyg medan hon var på fika med Hjältinnan. En tappad haka är alltid roligt att se...

För övrigt var det alldeles för trevligt för att vara en vanlig måndag, och jag trodde jag skulle få betala dyrt för detta i morse, men icke sa nicke. Inte ett spår av guds straff kunde skönjas.

Tack för det.

Redogörelse

Nu var det sådär länge sen jag skrev igen. Hur fan har folk tid att skriva flera inlägg om dagen?

Nåja, eftersom en sån här publikation verkar vara någonslags digital dagbok antar jag att en kort resumé över mina förehavanden kan vara på sin plats.

Det har varit helg. Eftersom Hjältinnan varit bortrest halva veckan passade vi på att ägna den åt att ungås i vår lilla treenighet. I övrigt är det som vanligt alldeles för mycket att göra på alldeles för lite tid.

Tillsammans

Min flicka är hemma igen.

22:57

Det är måndagkväll i Suburbia. Hjältinnan är på kurs och kommer inte hem förrän på onsdag. Tronarvingen sover sedan länge tryggt i sin säng. Jag har passat på att träna lite. Bröst, axlar, triceps, mage. Försöker låtsas att jag inte alls har ont i armbågen. 11 år av amerikansk fotboll gör underverk med en kropp...

Sitter nu och sippar på ett glas juice och stoppar i mig lite rester sen helgen samtidigt som jag alternerar mellan att skriva på vår skitsunkiga laptop och greja med lite grön och kronmärkt utrustning.

Lyssnar på en gammal Lok-skiva. Helt outstanding träningsmusik, och enligt mig ett av de bästa svenska banden genom tiderna.

Det känns tomt i huset. Man vänjer sig vid att alltid vara tillsammans med den man älskar. Gudarna vet att jag spenderat mycket tid ensam, och jag föredrar absolut ensamheten framför dåligt sällskap, men det tillhör det förflutna. Sedan jag träffade Hjältinnan har jag inte varit ensam många stunder. Ännu mindre sen tronarvingen föddes. Tekniskt sett är jag inte ensam nu heller, men så mycket till sällskap är han inte så här dags, pojken.

Kanske är det på det viset att jag borde sova vid den här tiden? När jag tittar ut är det nästan så man kan tro att det är strömavbrott. Kolsvart i alla fönster. Fast så var det redan för en timme sedan. Är det verkligen bara jag som tycker att sömn är slöseri med liv?

Bögeri

Varje gång jag hör talas om någon 30+ som "kommit ut" blir jag ledsen. Förbannad också, men mest ledsen. Det är synd och skam att omvärlden är så fördömmande mot alla som inte fungerar precis som normen dikterat när det gäller vem de råkar bli kära i att det skall behöva gå en halv livstid innan en människa känner sig redo att berätta för sig själv och sin omvärld att de är gay.

Det värsta är att när de väl kommit så långt skall omgivningen ta ställning till hurruvida detta är acceptabelt eller om det skall ställas till en scen eller rent av tas avstånd ifrån.

Wake up and smell the coffee! Er polare/släkting/kollega är precis samma person efter att ni har fått reda på att han eller hon är gay som innan ni visste det.

Det är fanimig rena medeltidsmörkret att det överhuvudtaget finns en garderob att komma ut ur...

Bra musik

Eftersom jag gillar bra musik och tycker illa om dålig har jag det svårt i dessa tider när melodifestivalspektaklet tillåts härja fritt på bästa sändningstid vecka efter vecka.

Nu vill jag passa på att föra min nyförvärade kunskap om denna intressanta musikant vidare till min enorma läsarkrets.

Mycket nöje.

Långnäsa

I bilen på väg till jobbet kom jag på en skitbra grej jag skulle skriva i bloggen idag.

Fast nu har jag glömt bort vad det var.

Bummer.

Saker som inte borde finnas, Del 1

Vem dricker svartvinbärste?

Det finns olika typer av tedrickare. Såna som jag dricker gärna te av vilken färg som helst, grönt, svart, rött eller nåt ännu mer exotiskt, bara det inte smakar tuttifrutti.

Det finns finsmakare som dricker chai och örtte med nästintill magiska egenskaper, och det finns de som tycker det är viktigt att det skall smaka jordgubb, hallon eller nåt annat rosa. Det finns de som dricker med mjölk, utan mjölk, med eller utan socker. Det finns de som dricker sitt te med honung och de som dricker med citron...

Men vem dricker svartvinbärste?

Vill man ha te på sin lunchrestaurang finns alltid några sorter att välja mellan. Inte sällan är utbudet väldigt begränsat då tidigare gäster redan plockat ut klassiker som Earl Gray eller de mer trediga gröna tepåsarna...

Men det finns ALLTID svartvinbärste kvar. Det smakar nämligen så vedervärdigt att ingen vill ha det.

Men om ingen vill ha det, varför finns det då överhuvudtaget?

Äntligen ett inlägg

Det är ont om uppdateringar. Det är för att det är ont om fritid. Däremot är det gott om jobb.

Jag och familjen spenderade förra helgen hos Hjältinnans lillasyster i Gävle. Trevligt, trevligt.

Min lilla mamma är nyligen utskriven från sjukhuset där hon legat med intravenös antibiotika mit en envis lunginflammation. Antar att fyra hästar och två hundar utgör en lite för stor arbetsbörda. Något nog alla utom hon själv inser. Innan någon börjar angripa mig med uppmaningar om att jag borde ta mitt ansvar och hjälpa henne vill jag tillägga att hon emigrerat till främmande land, så det är inte bara att knalla över och ge ett handtag. Dessutom är det få som är betrodda att ta sig an hennes ögonstenar.

Min dyre fader, Sjökapen till yrket, var så orolig för henne att han inte visste vilket ben han skulle stå på. Samtidigt hade han självklart ett stygn av dåligt samvete för att han måste åka ifrån henne ut på de sju haven.

Vi hade en liten avskedsmiddag igår kväll. Fondue. Det föll inte min kära Hjältinna helt i smaken. Ett på tok för ineffektivt sätt att laga sin mat på var hennes omedelbara reflektion. Jag är väl i viss mån böjd att hålla med. Fast vinet var gott.

Trevlig helg på er, ni alla i den enorma skaran av ivriga läsare...

Och förövrigt anser jag att Orup borde förgöras.

Missa inte!

I kväll drar The Henry Rollins Show igång på SVT2. Missa inte!

Vakna!

Jag hade tänkt att skriva om hur bra min helg hade varit.

Sen läste jag det här...

Trevlig helg

På söndag skall jag och min lilla familj gå på pulkapromenad ut på isen på en av de närbelägna sjöarna och grilla korv. Ville bara säga det, som kontrast till mina domedagsvisioner.

Ett oförklarligt faktum

"VI ÄTER OSS TILL DÖDS" skriker larmrapporterna. Vi äter mindre och mindre fett och blir fetare och fetare och sjukare och sjukare. Ingen förstår hur detta kan gå ihop och skyller på stillasittande och dålig karaktär.

Men stopp ett tag nu! Vi äter mindre och mindre fett och blir fetare och fetare och sjukare och sjukare. Ser ni inget samband? Mindre fett och fler kolhydrater. Och en uppfattning om att vegetabiliska fetter per automatik är bättre än animaliska.

"Med dagens teknologiska nivå behövs inga animaliska födoämnen" säger veganerna.

Men stopp ett tag igen! HUR kan man tro att en diet som förutsätter en industrialiserad och globaliserad värld är vad som får en människa att fungera optimalt som organism. Som om evolutionen först lyckats frambringa människan och sedan lämnat det upp till oss själva att uppfinna jorbruket så att vi äntligen kan få i oss lite vettiga näringsämnen.

Det handlar ju om biologi till syvende och sist. Människan är en hårlös apa avsedd att leva som jägare och samlare, på en diet av animaliskt protein och fett med inslag av frukt, bär och nötter.

"Men livsmedelsverket finns ju där för att förbättra folkhälsan och förse oss med vettiga direktiv om hur vi bör äta om att må som bäst". Jo då, säkert...

Utmaning: Försök håll dig borta från livsmedel som innehåller vete EN dag under nästa vecka. Lycka till säger jag...

Specialintressen

Jag har under mitt 31-åriga liv lyckats förvilla mig in i en mängd olika intressen varav minst ett par lätt kvalificerar sig som specialintressen (min egen definition).

Ett sådant intresse kännetecknas av att de är ganska smala, samt att de tenderar att ta över tillvaron totalt för vissa utövare. En sådan utövare kallas i fokmun nörd (nerd).

En nörd är inte enligt mig inte främst en hängiven utövare av ett specialintresse, utan dessutom en person som saknar social kompetens nog att avgöra i vilka kretsar man kan förutsätta att det finns andra som är det minsta intresserade av ens specialintresse. En nörd kan gladeligen spendera lunchrasten på jobbet malandes på om sitt älsklingsämne utan att ta minsta notis om det faktum att omgivningen inte ens hyser skuggan av intresse för /modelljärnvägar/sagan om ringen/flygplan/medeltidskläder.

Till nördens försvar skall sägas att det finns många andra som beter sig på precis samma sätt, tex fotbollsentuseaster och småbarnsföräldrar, utan att för den skull bli nördförklarade även om de är precis lika jobbiga.

En sak till som skiljer nörden frön en mer sansad utövare av ett specialintresse är att nörden tenderar att ta sitt intresse på så stort intresse att det blir så allvarligt att det slutar att bara vara ett intresse, hobby eller kul grej och istället gränsar till manisk besatthet och religiös hängivenhet.

När en nörd konfronteras med en mer lättsam attityd till specialintresset uppstår lätt en viss konflikt som kan vara riktigt rolig för en utomstående betraktare... Men ve den som underskattar kraften hos en sårad och revanschlysten nörd.

Sammanställning

En vecka har gått. Det är fredag igen och sen sist har en del händelser inträffat. Några av den kommer att behandlas nedan:

- Vi hade besök av Trulsa.

- Tronarvingen har varit sjuk, och Hjältinnan och jag har VAB:at en dag var.

- En av mina äldsta vänner kom över på en fika. Avslöjade en del om sina kommande eskapader i konstens vilda värld...

- Jag lyckades glömma mina skor ute ett helt dygn i 18 minusgrader. De var väldigt kalla när jag skulle till jobbet.

- Ett långdraget käbbel i mitt kompani verkar finna lösning i och med att undertecknad tillsammans med ett gäng likasinnade lämnar skeppet och går in i insatsorganisationen.

- Favvogrannarnas dotter fyllde sex år och med anledning av denna begivenhet bjöds det på tårta. Vi gav bort en mycket söt och flickig liten lila armbandsklocka.

Så ja, då var den veckan avklarad. I en riktig blogg skulle det komma minst ett nytt inlägg per dag. Tur att detta inte är någon blogg utan ett manifest...

Ett litet klargörande

Jag ville bara göra er uppmärksamma på att det är fredag idag. Det är en bra grej, för efter fredagen kommer den sk. helgen.

Helgen, vanligen lördag - söndag, kännetecknas framförallt av sin frånvaro av förvärsarbete samt rika förekomst av avslappning och rekreation.

Ofta passar man på att fylla dessa två dagar med någon form av lustfylld aktivitet av sådan art att den sällan hinns med på vardagskvällar efter arbetstid.

Håll gärna utkik efter exempel på dylika aktiviter som kan komma att beskrivas i framtida inlägg i denna publikation.

Överskatta inte mänskligheten

Det är inne med klimatfrågor, och det med all rätt. Vi kan inte fortsätta på det här viset, det kan knappast någon säga emot. De som hävdar att klimatförändringarna bara är en teori tar jag på lika stort allvar som de som hävdar att det är ofarligt att röka på för att "det kommer ju från natuuuren liksom..."

Men jag stör mig på hur stor vikt vissa sätter på mänsklighetens förmåga. "Vi förstör jorden", hävdar en del, och målar upp nånslags bild av hur planeten förvandlas till en sprucken, torr och död klump.

Lägg av! Jorden är skitstor. Ingenting vi kan hitta på förstör jorden. Inte ens om alla kärnvapens-stridspetsar som vi i vår oändliga dumhet lagrat på oss skulle smälla av i en enda jättesmäll gör vi annat än att repa jorden litegrann. Jorden är SKITSTOR och vi är pyttesmå.

Det vi gör är att paja ekosystemet och rubba klimatet så att vi förstör förutsättningarna för vår egen existens.

Minst fem gånger har något hänt med planeten jorden så att större delen av allt liv har raderats ut och evolutionen har startat om från noll. Meteorer stora som Gotland har brakat ned och tagit livet av allt som andas. Mystisk strålning har förstört ozonlagret så allt levand blir knöligt av cancer och dör. Jorden fnyser och snurrar vidare genom kosmos.

Precis som den gör när polarisen smälter och vi halkar tillbaka till stenålder och misär.

Kultur vs. Underhållning rond 1

Jag har förstått att man är en mycket, mycket platt och andefattig människa om man ens tänker tanken på att se en Beckfilm.

Jag tycker de brukar vara ett helt okej sätt att fördriva en vardagskväll.

Så det så!

Nya länkar

Jag har lagt till några nya länkar. Alla riktiga bloggar har jättemånga länkar. Alla är till andra riktiga bloggar som är jättebra och handlar om bloggarens innersta tankar.

Eftersom det här inte är en riktig blogg utan ett manifest över hur jag och mina närmaste skall dominera den postapokalyptiska framtiden så har jag även andra länkar som jag tycker är nyttiga och allmänbildande.

De ligger i bokstavsordning så ingen skall behöva känna sig rangordnad.

Utmaning

1. Vilken svordom använder du mest?
Fan. Tätt följt av Kuken.

2. Äger du en iPod?
Nej. Men om någon kastade en mot mig skulle jag försöka fånga den.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
0635.

4. Hur många resväskor äger du?
Inga. Jag använder bara ryggsäckar och bagar.

5. Använder du flip-floppar?
Inte nu, för de har gått sönder. Men annars "ja".

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Willys. Eventuella missar i planeringen kan dock rättas till på vår lokala närbutik.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Nej. Jag är patetiskt nog helst alltid med på ALLA bilder

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
En av de nya Beck-filmerna.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Jag skulle nog passa på att umgås med en vän. Det blir ju av naturliga skäl inte lika ofta som förr nu mera.

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Det kan jag inte svara på innan jag vet hur mycket jag vann, men fristående hus, större bil och resor till exotiska länder brukar ju sällan svida i själen...

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Ingen jag bryr mig om i alla fall...

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Rollins Band, The End of Silence.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Jag har svårt att välja en enda... Men om man inte får välja någon död så skulle jag nog vilja framhålla EvilElvis, dvs Glenn Danzig,

5. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Ja, konfidentiella uppgifter på jobbet.

16. När var senast någon stötte på dig?
Min Hjältinna gör sina dagliga försök att få mig på fall. Hittills har hon lyckats varje gång...

17. Vad åt du till middag senast?
Hula-Hula Nasse.

18 Använder du huvtröjor?
Ja.

19. Kan du vissla?
Ja.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Hjältinnan.

21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Berg och dal banan. Eller "allt-utom-de-där -jävla-kaffekopparna-som-snurrar-åt-alla-håll-samtidigt".

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja, varför skulle jag vara ett undantag?

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
08

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Japp. På tidigt 80-tal var utbudet så litet att allt tecknat automatiskt var roligt. Klassiker som Proffesor Balthasaar och Dr. Snuggels rockar fett. Fast bäst av alla måste ändå vara Starzingers.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Inte så stort. Ett Ganska typiskt centrum tror jag.

26. Hur många syskon har du?
Två yngre bröder. Vi är förövrigt tajta som fan.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Ibland är jag nog det... Men jag inbillar mig att jag döljer det väl.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Monty Pythons Holy Grail, Spaceballs, The Good, the Bad and the Ugly, Conan Barbaren, Mad Max the Road Warrior... ojojoj. Den här listan kan göras längre men jag stannar här.

29. Äger du några popband t-shirts?
Nej, men däremot några hårdrocksbands t-shirts med hög dödskalletäthet.

30. När flög du senast?
Sommaren 2004.

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Två plus en barnstol.

32. Läser du för skojs skull?
Självfallet. Jag är ju en civilicerad man som uppskattar alla sorters eskapism.

33. Pratar du några andra språk?
Engelska, rudimentär franska och ännu mer bristfällig tyska.

34. Diskar du din egen disk?
Vi har diskmaskin.

35. Har du gråtit offentligt?
Inte i vuxen ålder.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Laptop. En mycket, mycket dålig sådan.

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, när jag får möjlighet.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Ja, fler tatueringar. Piercings är inte min kopp thé...

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Tycker och tycker. Jag har alltid sett det som en självklarhet. Är jag lurad?

40. Kan du kasta macka?
Såklart jag kan. Jag är ju ett skärgårdsbarn.

41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej, jag knarkar inte.

42. Vad har du med dig in på bion?
En halv biljett.

43. Vem var din favoritlärare och varför?
Hmmm... Så här i efterhand en mycket sträng kvinna vid namn Lena Fahlström.

44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Nej. Men å andra sidan har jag knappt dejtat någon ens av min egen religion. I alla fall inte om "dejt" skall vara samma sak som en amerikansk date. En sådan lyder under ett mycket omfattande oskrivet regelverk som jag inte är helt bekant med...

45. Vad har du för väder?
Snö och kallt som sig bör i slutet av januari.

46. Har du en blogg?
Nästa fråga!

47. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Idrott, bild och svenska.

48. Gillar du att flyga?
Javars. Fast det är inte speciellt exotiskt längre...

49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Att personen i fråga är på de godas sida.

50. När sov du senast på golvet?
I höstas i en liten håla utanför Katrineholm.

51. Vilken är din favorit drink?
Horses Neck, men helst dricker jag öl, vin eller brun sprit au naturelle.

52. Gillar du din boende-situation?
Yes sir!

53. Vilken är din mammas hemstad?
Enebyberg. Om det kan sägas vara en stad. Det är en ort i en kranskommun till Stockholm. Fast det är inte hennes hemstad, utan hennes uppväxtstad.

54. Din pappas hemstad?
Min Pappa har ingen hemstad. Han är uppvuxen på en liten ö mitt i havet mellan Sverige och Finland.

55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Jag har klarat mig på en timme utan större problem, och nästaföljande natt fick jag bara tre timmar, vilket får mig att tro att jag kan klara minst ett par dygn utan någon sömn alls. Med resarvation för att jag somnar så fort jag inte är fysiskt aktiv.

56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Jag jobbar på en underbemannad arbestplats och är småbarnsförälder. You do the math.

57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Ja, fast i övrigt var jag duktig.

58. Vilken är din favoritfrukt?
Solmogna persikor.

59. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
The more the merrier.

60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
32.

61. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja.

62. Tror du på liv på andra planeter?
Tror? Jag hoppas i alla fall.

63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Vår personalchef. Fast det löste sig snabbt.

64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Jag tror inte att såna futtigheter som kön är relevant i det sammanhanget.

65. Vad var det senaste du åt?
Turkisk youghurt med mandel, linfrö och kokos.

66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Jag har definitvt fler manliga än kvinnliga vänner.

67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Vet ej. Men mitt andranamn var rätt givet. Min Morfar och Farfar hade samma förnamn serru.

68. Gillar du senap?
Ja. Fast inte på vaniljglass.

69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Bit ihop. Det går över.

70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Hellre än att dö en säker död i ett krashat flygplan? Absolut!

71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Vaddå påminner? Jag ÄR en karaktär i en film.

72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Ja, mest knivar. Sån är jag...

73. Tycker du om att krama folk?
Ja. Eller... Jag tycker om att krama folk jag tycker om.

74. Skulle du säga att du är trendig?
Nej, det skulle jag inte säga. Då skulle jag ljuga, och ingen skulle tro mig.

75. Äger du en digitalkamera?
Inte en. Två.

76. Vilka kändisar har du blivit jämför med?
Jim Carrey, Vin Diesel och diverse seriefigurer...

77. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Ja, men inte så till den milda grad att jag börjar slåss och kasta tegel.

78. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Inga hittills.

79. Tycker du att du är attraktiv?
En bra dag tycker jag det.

80. Vad är du allergisk mot?
Maskrosor, gräspollen och Orup.

81. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej, jag blir glad över att jag hjälp till att uppfylla guds plan för djuren.

82. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Maria tror jag Mamma sa engång...

83. Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om?
Jag tror inte jag har några "bloggisar", så vem som helst som jag inte känner.

En blogg är en blogg är en blogg?

Men vad är en blogg?

Måste man skriva varje dag? Måste man lätta sitt hjärta och skriva av sig sina innersta tankar? Måste man tala sanning?

När jag började skriva den här bloggen ville jag att den skulle vara rolig att läsa och jag ville lägga in en stor grad av absurad osanningar, men jag har inte riktigt orkat uppbåda den kreativiteten, utan jag har mest skrivit om vardagsgrejer och olika funderingar...

Och varför bryr jag mig? Finns det överhuvud taget NÅGON utom Hjältinnan som läser det jag skriver?

Min son är en huligan

Vi var och hälsade på ett par vi känner i söndags. De har en lite adopterad kina-tjej hemma i samma ålder som tronarvingen. En mycket, mycket söt liten flicka. Det blev full fart i lägenheten. Sparkbils-race, sänghoppning och fika.

Efter en bit bulle och en näve russin fick min lilla son ett sockerrus. Han blev sjövild och upptäckte att en rolig grej var att slå sin nya lekkamrat i huvudet med allsköns leksaker av lämplig form och tyngd.

Jag har skapat ett monster.

I gotta get huge. Fast.

En livslång dröm håller på att gå i uppfyllelse. Vi skall bygga ett eget gym i källaren. Hooray!

Nu fattas bara ett hemligt rum att använda som högkvarter när jag är ute på nätterna förklädd och bekämpar brott.

En summering av jul och nyår

Jul, jul strålande jul...

Det är inte utan att jag känner en viss dragning till att sitta vid lägerelden utan för husvagnen och sjunga melankoliska visor och slipa kniven, för så mycket som vi åkt runt under helgerna så känner jag hur jag sakta men säkert håller på att förvandlas till någon sorts nomad...

Julafton firades längst bort från ära och redlighet, ute i ytterskärgården på Åland hos mina kära föräldrar tillsammans med Hjätinnan och Tronarvingen, självklart, SAMT mina båda bröder, min farmor, farbror med fru och min yngsta kusin (11 år). Ett julbord som var en lustig kompromiss av svenska och finska traditioner intogs med god aptit.

Väldans trevligt ända tills annandagen då hela bunten insjuknade i maginfluensa en efter en. Sweet.
Vi fick skjuta en dag på hemfärden för återhämtning.

Väl hemma hann vi andas en dag medan vi tvättade en omgång kläder och raskt förflyttade våra kroppar till Ludvika för att fira nyår med Hjältinnans föräldrar. Svärfar passade på att fylla 60 den 1/1 och detta bakades in i festiviteterna som gick av stapeln med buller och bång.

Det var 14 gäster som sov över, inklusive fyra barn plus två hundar, varav en var en Grand Danois och därför tog upp plats som en hel kennel. Det var en mycket... intensiv upplevelse, men roligt var det.

Efter detta digra program var det skönt att återvända till hemmets lugna vrå och äntligen få slappna av en smula.

Även denna blogs upphovsman passade på att fylla år. Ett anspråkslöst men ändå särdeles lyckat kafferep hölls igår för att fira denna begivenhet så som det anstår en ansvarsfull familjefar i sina bästa år.

Peace out!