Kom hem i måndags med feber och ont i magen, vilket kom att utvecklas till en mycket ovälkommen släng av magsjuka. Tronarvingen har också varit sjuk, och eftersom jag (i viss mån) är vuxen har jag gjort mitt bästa för att bita i hop och sköta om honom i första hand och tycka synd om mig själv i andra hand.
Hjältinnan ville naturligtvis stanna hemma från jobbet för att ta hand om oss båda, men det gick faktiskt relativt bra på det här viset.
Jag får trots allt skylla mig själv. I helgen pratade jag med en av kamraterna i telefon och konstaterade att "jag faktiskt varit frisk länge nu, kanske jag börjar utveckla en viss resistens mot dagisbacillerna"...
Det är ju nästan lika puckat som att uttala de förbjudna orden. "Nu kan ingenting gå fel".
Jag börjar känna mig lite bättre nu. Funderar till och med på att försöka äta något...
Vi får väl se vad som händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar