Varje gång jag hör talas om någon 30+ som "kommit ut" blir jag ledsen. Förbannad också, men mest ledsen. Det är synd och skam att omvärlden är så fördömmande mot alla som inte fungerar precis som normen dikterat när det gäller vem de råkar bli kära i att det skall behöva gå en halv livstid innan en människa känner sig redo att berätta för sig själv och sin omvärld att de är gay.
Det värsta är att när de väl kommit så långt skall omgivningen ta ställning till hurruvida detta är acceptabelt eller om det skall ställas till en scen eller rent av tas avstånd ifrån.
Wake up and smell the coffee! Er polare/släkting/kollega är precis samma person efter att ni har fått reda på att han eller hon är gay som innan ni visste det.
Det är fanimig rena medeltidsmörkret att det överhuvudtaget finns en garderob att komma ut ur...
fredag, mars 09, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar