Rapport från firandet av en hednisk högtid

Midsommarafton förlöpte för ovanlighetens skull utan varesig blodvite eller sociala tragedier i bekanskapskretsen.

Jag har ofta lite svårt för högtider. Speciellt nyårs- och midsommarafton. Beordrad glädje är liksom inte min grej... Men i år var det faktiskt jättebra.

Vi var bjudna till favvogrannarna och tillsamman med några av deras kompisar från förr samt andra förmågor från grannskapet avverkade vi ett traditionsenligt midsommarfirande innehållande följande komponenter:

Sill och nubbe-lunch
Midsommarstång
Brännboll (kanske dagens höjdpunkt)
Grillmiddag
Jordgubbar med glass
Raj-Raj

Det är på ett sätt rätt avslappnat att vara förälder. Man får liksom ställa in sig på att i första hand se till att kidsen har det så bra som möjligt, och samtidigt gå in för att ha det så kul man kan själv under tiden. De upphausade förväntningarna syntes inte alls till. Bra skit.

För den som undrade kan jag meddela att jag dessutom fick en av mina teorier bekräftade: Det finns faktiskt en männsiska i varje bekantskapskrets som inte kan låta bli att under midsommarfirandet häva ur sig "Nu går vi mot mörkare tider" med knarrig gammelmanröst.