Igår, körtelfeberdag 16, kom den efterlängtade vändpunkten. I stället för att känna att jag mådde lite sämre för varje dag, alternativt precis lika dåligt som dagen innan, så mådde jag istället liiite bättre.
I dag känner jag sakta men säkert livet återvända. Tillvaron består inte längre av nedräking till nästa citodon.
En reflektion jag gjort under förmiddagen är att det är fullkomligt omöjligt att ligga nedbäddad i sängen iklädd Helly/Hansen underställ. Det är ju helt sjukt varmt!
Förra veckan kunde jag ligga så från morgon till kväll. Fast bara med en extra filt. Annars blev det för kallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar