Det finns ett fenomen i det svenska kulturlivet som vanligen benämns julfest. Denna går i korthet ut på att en arbetsgivare i kombination av påtryckningar från den sociala normen samt genuin välvilja anordnar ett kalas med jultema och varierande grad av sponsring på mat och dryck för sina anställda.
Dessa tillställningar har även en stor terapeutisk effekt på deltagarna som i skydd av gratisspriten kan välja att bortse från stora delar av det vedertagna regelverket för umgänge och få utlopp för ett helt års arbetsrelaterad frustration, samt glömma den ofta högts påtagliga julstressen för en kväll.
Vanligt är att alkohol kan införskaffas till kraftigt subventionerade priser, alternativt helt gratis. Detta får till följd att många av julfestens deltagare hamnar i ett tillstånd populärt kallat dyngrak. Ett sådant tillstånd kännetecknas av en kraftig försämring av både fysisk och psykisk förmåga. Detta kan leda till en händelsekedja innehållande aktiviteter som senare kommer att uppfattas som innerligt pinsamt både för den dyngrake samt hans omgivning. Tillståndet är i någon mån självsanerande då det ofelbart slutar med att personen i fråga däckar och därigenom oskadliggör sig själv.
Frekveta inslag på julfester brukar vara att medarbetare passar på att "tala ut". Oftast med någon i chefsposition, men även med någon av det (i de flesta fall) motsatta könet som de upplevt sänt ut romantiska/sexuella inviter, alternativt själva sänt ut sådana till utan önskat resultat.
En ovan nämnd övning brukar ofta mynna ut i något av följande:
a, Det Högljudda Grälet.
b, Det förtroeliga samtalet.
c, Dans med djupa, trånande blickar.
Beroende på samtalets förutsättningar kan detta senare leda till ett antal möjliga scenarion:
1, Kamratligt samförstånd.
2, Fysiskt våld och skandal.
3, Otillbörligt och ofta skrämmande tydligt smyg-iväg sex och skandal.
4, Officiell parbildning.
Som tur är för de inblandade råder en överseende kultur inom de flesta företag gällande skandaler som inträffat på en julfest. Dessutom kan den enskillde medarbetaren komma undan med det mest hårresande beteende genom att använda den svenska universalursäkten: "Jag var full". En annan vanlig taktik är dessutom att förneka det inträffade enligt devisen "Det man inte minns har aldrig hänt". Har tillräckligt många av festen deltagare nått upp till det dyngraka stadiet är chansen även stor att ingen riktigt minns vem som gjorde vad, vilket har inneburit mångas räddning genom åren.
Actionhjälten och hans Älskade Hjältinna bevistade sin arbetsplats officiella julfest anno 2006 den 15/12 och upplevde det som en mycket lyckad tillställning.
måndag, december 18, 2006
torsdag, december 14, 2006
Ett litet, litet luciafirande
Tronarvingen och hans dagiskollegor bjöd oss föräldrar på luciafirande igår. Eftersom kommunens budget är som den är fick vi ta med oss fika själva, men det var väl okej.
Där satt de i ring, ett 15-tal ungar mellan ett och två år i sina föräldrars knä och sjöng julsånger efter bästa förmåga.
Sött.
Där satt de i ring, ett 15-tal ungar mellan ett och två år i sina föräldrars knä och sjöng julsånger efter bästa förmåga.
Sött.
Tumöruppdatering
Tumören bakom Svärfarsans öga är liten. Hade den suttit någon annanstans i kroppen hade han inte märkt av den i så god tid. Tur i oturen.
I början av januari skall han röntgas i två omgångar för att kolla att inget ha spridit sig till resten av kroppen. Sedan skall han få en liten radioakativ metallbit inoppererad i huvudet som skall stråla tumören i tre dygn, därefter är det dags för en ny undersökning för att bedöma resultatet.
Ingen omedlebar panik således.
Hope and pray att allt går bra.
I början av januari skall han röntgas i två omgångar för att kolla att inget ha spridit sig till resten av kroppen. Sedan skall han få en liten radioakativ metallbit inoppererad i huvudet som skall stråla tumören i tre dygn, därefter är det dags för en ny undersökning för att bedöma resultatet.
Ingen omedlebar panik således.
Hope and pray att allt går bra.
En politisk fundering
Gång på gång stöter man på folk som kommer undan med att säga "Man kan faktiskt vara kommunist utan att ställa upp på Stalin eller det han gjorde..."
Inte speciellt många går ut med att de är nazister "men det är faktiskt okej, för jag gillar inte Hitler eller det han gjorde."
En totalitär regim baserad på förtryck och terror borde väl vara lika förkastlig oavsett om dess företrädare bär röd eller brun skjorta?
Dessutom hade de mustasch båda två. Så det så!
Inte speciellt många går ut med att de är nazister "men det är faktiskt okej, för jag gillar inte Hitler eller det han gjorde."
En totalitär regim baserad på förtryck och terror borde väl vara lika förkastlig oavsett om dess företrädare bär röd eller brun skjorta?
Dessutom hade de mustasch båda två. Så det så!
Wooof
Jag kanske skall ta och avhandla den gågna helgen innan det är dags för nästa.
Jag, Hjältinnan och vår Tronarvinge följde med Hjältinnans ystra syster och hennes väldigt lång kille på Hund 06 på Stockholmsmässan.
Gawd damn! Så många hundar trodde jag knappt fanns i Sverige.
Jag och hjältinnan är båda uppvuxna i hundägande familjer, men här var hundintresset taget till en för oss helt ny nivå.
Syster Yster har en enorm Grand Danois med fin blodslinje som räknas som mycket lovande, och det här var hennes sätt att kolla läget inför nästa år då hon avser ställa ut honom...
Snart står hon där som en av alla hundjunkies iförd käck väst med hundens namn broderat på ryggen.
Lycka till.
Jag, Hjältinnan och vår Tronarvinge följde med Hjältinnans ystra syster och hennes väldigt lång kille på Hund 06 på Stockholmsmässan.
Gawd damn! Så många hundar trodde jag knappt fanns i Sverige.
Jag och hjältinnan är båda uppvuxna i hundägande familjer, men här var hundintresset taget till en för oss helt ny nivå.
Syster Yster har en enorm Grand Danois med fin blodslinje som räknas som mycket lovande, och det här var hennes sätt att kolla läget inför nästa år då hon avser ställa ut honom...
Snart står hon där som en av alla hundjunkies iförd käck väst med hundens namn broderat på ryggen.
Lycka till.
onsdag, december 13, 2006
måndag, december 11, 2006
Så kan det gå
Tillbaka på jobbet. Ni kan säkert gissa hur festligt det känns. Det är måndag och jag har varit hemma med Tronarvingen en vecka, precis lagom för att vänja sig, och nu... *BLAMMO* Tillbaka i gruvan.
Det är den 11 december och det regnar på de gröna gräsmattorna. På radio sades att pollenallergiker skulle vänta sig att få symptom i julhelgen pga den varma hösten.
Vaddå varma hösten? Det är ju DECEMBER! Midvinterbloten närmar sig med stormsteg och Karl X förbereder tåget över Stora Bält för att näpsa Dansken en gång för alla. Eller?
"Klimatförändringarna är bara en teori"
MY ASS!
Det är den 11 december och det regnar på de gröna gräsmattorna. På radio sades att pollenallergiker skulle vänta sig att få symptom i julhelgen pga den varma hösten.
Vaddå varma hösten? Det är ju DECEMBER! Midvinterbloten närmar sig med stormsteg och Karl X förbereder tåget över Stora Bält för att näpsa Dansken en gång för alla. Eller?
"Klimatförändringarna är bara en teori"
MY ASS!
tisdag, december 05, 2006
VAB
Tronarvingen har ögoninflammation och är därför portad från dagis pga smittorisk. Det smittar tydligen som pesten, det där. Själv har jag aldrig blivit portad från någonting av någon orsak. Visserligen blev jag hotad med att bli portad från vårbalen i nian efter en obetydlig matkrigs-incident i skolmatsalen, men det blev aldrig något av det. Ett noll till Tronarvingen.
Har gått här och känt mig lite frustrerad över att inte vara på jobbet, vilket är ganska märkligt med tanke på hur ofta jag annars brukar känna mig frustrerad av att vara på jobbet. Antar att det är mina nya arbetsuppgifter som drar lite...
Dessutom har jag känt mig lite hängig, vilket jag skyllt på tristess parad med kolhydratabstinens, eftersom jag experimenterar lite med en LCHF diet. Det visade sig i stället att jag hade feber... Trist.
Så, nu sitter jag här med feber och en sjövild ettåring samt ihållande regn utanför. Ett radhus kan kännas väldigt trångt iband.
Nåja, lyckades i alla fall kolla på en riktig domedagsprofetia på SVT om klimatförändringar. Det verkar vara den just nu mest realistiska orsaken till civilisationens kollaps, nu när kärnvapenhotet dött med det kalla kriget och fågelinfluensan fortfarande inte visat några tendenser att mutera till ett zombievirus. Håll tummarna!
All hail the Apocalypse!
Har gått här och känt mig lite frustrerad över att inte vara på jobbet, vilket är ganska märkligt med tanke på hur ofta jag annars brukar känna mig frustrerad av att vara på jobbet. Antar att det är mina nya arbetsuppgifter som drar lite...
Dessutom har jag känt mig lite hängig, vilket jag skyllt på tristess parad med kolhydratabstinens, eftersom jag experimenterar lite med en LCHF diet. Det visade sig i stället att jag hade feber... Trist.
Så, nu sitter jag här med feber och en sjövild ettåring samt ihållande regn utanför. Ett radhus kan kännas väldigt trångt iband.
Nåja, lyckades i alla fall kolla på en riktig domedagsprofetia på SVT om klimatförändringar. Det verkar vara den just nu mest realistiska orsaken till civilisationens kollaps, nu när kärnvapenhotet dött med det kalla kriget och fågelinfluensan fortfarande inte visat några tendenser att mutera till ett zombievirus. Håll tummarna!
All hail the Apocalypse!
fredag, december 01, 2006
torsdag, november 30, 2006
Ett enda ord
Tumör.
Smaka på ordet. Tumör.
En sådan sitter bakom ögat på min älskade hjältinnas älskade pappa. Med ens blev allt i vardagen mindre viktigt. Det enda som riktigt är intressant just nu är "hur stor?", "Elakartad eller godartad?", samt "hur fort kan ni skära ut den jäveln?"
Min svärfar. En mustashprydd karlakarl till skogshuggare som ger intrycket av att vara totalt osårbar. Jag hoppas verkligen jag inte tvingas revidera min uppfattning.
Tumör.
Stick, pys, dra, försvinn!
Smaka på ordet. Tumör.
En sådan sitter bakom ögat på min älskade hjältinnas älskade pappa. Med ens blev allt i vardagen mindre viktigt. Det enda som riktigt är intressant just nu är "hur stor?", "Elakartad eller godartad?", samt "hur fort kan ni skära ut den jäveln?"
Min svärfar. En mustashprydd karlakarl till skogshuggare som ger intrycket av att vara totalt osårbar. Jag hoppas verkligen jag inte tvingas revidera min uppfattning.
Tumör.
Stick, pys, dra, försvinn!
tisdag, november 28, 2006
Let it be known
Även om det inte har blivit offentligjort ännu väljer jag att tillkännage följande:
Jag har fått en ny tjänst! Heja mig!
Mer ansvar, mer inflytande och fler utmaningar. Och högre lön.
Sweet.
Jag har fått en ny tjänst! Heja mig!
Mer ansvar, mer inflytande och fler utmaningar. Och högre lön.
Sweet.
Helgens övningar
I lördags var det releasefest för Bisons nya platta "Sanningen om sanningen" på den lokala MC klubben. Det var håriga bikers, billig öl och klackarna i taket för hela slanten.
Actionhjälten hamnade på ett läge betydligt närmare karatefull än salongsberusad och Hjältinnan kom inte ur sängen förrän vid fyrasnåret på söndagseftermiddagen...
Roligast var att hela brödraklanen, Hjältinnan och de flesta av mitt gamla järngäng var samlat under ett och samma tak för en gångs skull.
Stort tack till Hjältinnans föräldrar som åkte hela vägen från Dalarna för att ta hand om vår kära Tronarvinge och därigenom gjorde denna helg genomförbar.
Actionhjälten hamnade på ett läge betydligt närmare karatefull än salongsberusad och Hjältinnan kom inte ur sängen förrän vid fyrasnåret på söndagseftermiddagen...
Roligast var att hela brödraklanen, Hjältinnan och de flesta av mitt gamla järngäng var samlat under ett och samma tak för en gångs skull.
Stort tack till Hjältinnans föräldrar som åkte hela vägen från Dalarna för att ta hand om vår kära Tronarvinge och därigenom gjorde denna helg genomförbar.
Kemisk obalans
I morse när jag satt i bilköerna på väg till jobbet bytte jag radiokanal från Bandit till P3 för att slippa höra The Black Parade med My Chemical Romance, bara för att märka att samma låt spelades även där.
Den är faktsikt inte bra någonstans, och den förföljer mig.
Den är faktsikt inte bra någonstans, och den förföljer mig.
torsdag, november 23, 2006
onsdag, november 22, 2006
Tillbaka till järnet
Jag är van vid att träna. Jag började med tävlingsinriktad idrott som 8-åring och jag har hållit på med olika sporter i organiserad form fram t. o. m 2003. Därefter har jag försökt släppa lite på ambitionsnivån och bli en glad trivsemotionär, men det har varit en ganska svår omställning att gå från att se en dag utan träningsvärk som ett misslyckande till en rätt skön grej.
Hjältinnan har gjort ett bra jobb med att ge mig nya perspektiv på tillvaron och i augusti 2005 slog Tronarvingen ned i mitt liv som en bomb och sedan, under föräldraledigheten, gav han mig en hel massa andra grejer att pyssla med än att springa varv i spåret eller lyfta järn i någon källare.
Nu har jag tänkt försöka komma igång så smått igen, och körde ett kort men intensivt pass styrketräning.
Jag är van vid att befinna mig någonstans mellan "ganska vältränad" och "mycket vältränad".
Nu mera skulle jag nog vilja klassa mig själv som "ganska otränad"...
I morgon kommer det göra ont.
Hjältinnan har gjort ett bra jobb med att ge mig nya perspektiv på tillvaron och i augusti 2005 slog Tronarvingen ned i mitt liv som en bomb och sedan, under föräldraledigheten, gav han mig en hel massa andra grejer att pyssla med än att springa varv i spåret eller lyfta järn i någon källare.
Nu har jag tänkt försöka komma igång så smått igen, och körde ett kort men intensivt pass styrketräning.
Jag är van vid att befinna mig någonstans mellan "ganska vältränad" och "mycket vältränad".
Nu mera skulle jag nog vilja klassa mig själv som "ganska otränad"...
I morgon kommer det göra ont.
tisdag, november 21, 2006
måndag, november 20, 2006
Innehållsförteckning
SÅDAN ÄR ACTIONHJÄLTEN:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Och allt detta enligt det supertillförlitliga testet som återfinns här.
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Och allt detta enligt det supertillförlitliga testet som återfinns här.
fredag, november 17, 2006
Hjälten och Hjältinnan får alltid varandra i slutet
Det är fredag min första vecka på jobbet efter min föräldraledighet, och det känns både bra och dåligt det här med förvärvsarbete...
En sak som dock känns BARA bra, är ju att jag återigen får spendera hela dagarna med min hjältinna.
Ibland kommer man på att man har saknat något mer än man vetat om, och det här är en sådan sak.
En sak som dock känns BARA bra, är ju att jag återigen får spendera hela dagarna med min hjältinna.
Ibland kommer man på att man har saknat något mer än man vetat om, och det här är en sådan sak.
Välkommen tillbaka!
En av mina absolut bästa vänner ringde mig just. Han har varit väldigt dålig väldigt länge. Så dålig att han bara har varit en skugga av sitt rätta jag, så i dag när han ringde och jag kände igen hans gamla röst blev jag alldeles varm i hjärtat.
Han är på väg tillbaka, sakta men säkert, till de levandes värld.
Välkommen!
Han är på väg tillbaka, sakta men säkert, till de levandes värld.
Välkommen!
torsdag, november 16, 2006
Varför varför varför?
Vad händer med med människors professionalism och omdöme när deras kroppar kommer i kontakt med medelhavsluft? Hur kan det komma sig att allt som sker i medelhavsländerna går fullständigt på röven varenda gång?
Vad hände med folket som drev Rom till världsherravälde? Är det så enkelt som att de dricker för mycket vin och går runt och är lite lagom småmysigt halvpackade alla dygnets vakna timmar eller finns det någon annan orsak?
Vad hände med folket som drev Rom till världsherravälde? Är det så enkelt som att de dricker för mycket vin och går runt och är lite lagom småmysigt halvpackade alla dygnets vakna timmar eller finns det någon annan orsak?
onsdag, november 15, 2006
Är det bara i min värld det är såhär?
Efter valet när alliansen ser över systemet för A-kassa osv visar det sig att det är ett rött skynke för vänsterpartierna och dess anhängare att ens våga antyda att det finns folk som går på a-kassa för att de tycker att det är skönt att få betalt för att vara ledig.
Jag vet inte om jag är unik, men i min bekantskapskrets, företrädesvis män i STHLMs län mellan 25-40, kan jag ärligt talat inte komma på en enda som gått på a-kassa för att de verkligen inte kunnat få något jobb. Dessutom har de flesta jobbat svart under tiden.
Samtidigt glömmer man gärna bort att under förra mandatperioden fick försäkringskassan uppdraget att minska sjukskrivningarna. Företrädesvis genom att helt sonika friskförklara folk.
En kamrat till mig har en sambo med en whiplashskada. En dag fick de ett brev av försäkringskassan som berättade att hon var frisk. Inga nya undersökningar hade gjorts, utan det vara bara en bedömning gripen ur luften. Hon har ont 24 timmar om dygnet och orkar inte jobba, så nu lever de på ruinens brant med sina två barn.
Den här moraliska von oben attityden som vänsterfalangen gärna svänger sig med står mig upp i halsen.
Jag vet inte om jag är unik, men i min bekantskapskrets, företrädesvis män i STHLMs län mellan 25-40, kan jag ärligt talat inte komma på en enda som gått på a-kassa för att de verkligen inte kunnat få något jobb. Dessutom har de flesta jobbat svart under tiden.
Samtidigt glömmer man gärna bort att under förra mandatperioden fick försäkringskassan uppdraget att minska sjukskrivningarna. Företrädesvis genom att helt sonika friskförklara folk.
En kamrat till mig har en sambo med en whiplashskada. En dag fick de ett brev av försäkringskassan som berättade att hon var frisk. Inga nya undersökningar hade gjorts, utan det vara bara en bedömning gripen ur luften. Hon har ont 24 timmar om dygnet och orkar inte jobba, så nu lever de på ruinens brant med sina två barn.
Den här moraliska von oben attityden som vänsterfalangen gärna svänger sig med står mig upp i halsen.
tisdag, november 14, 2006
Att säga vad man tänker
Jag tänker på saker ibland, liksom de flesta andra. Det slutar ofta med att jag kommer fram till en slutsats. Då och då delar jag med mig av mina slutsatser. Det är inte alltid helt lyckat...
En gång satt jag på Gulavilla på STHLMs universitet och drack öl. Då passade jag på att framlägga min teori om politiska ungdomsförbund, alltså att de som går med i politiska ungdomsförbund under gymnasietiden är de som inte är duktiga på idrott eller i skolan, inte "poulära" och inte spelar i band och således inte har något annat sätt att skapa sig en identitet.
Självfallet var goda 80% av alla runt bordet medlemmar i något politiskt ungdomsförbund. Företrädesvis ung vänster, efter som jag läste ett humanistiskt ämne...
Det blev en tämligen tryckt stämning. Sanningen svider ibland.
En gång satt jag på Gulavilla på STHLMs universitet och drack öl. Då passade jag på att framlägga min teori om politiska ungdomsförbund, alltså att de som går med i politiska ungdomsförbund under gymnasietiden är de som inte är duktiga på idrott eller i skolan, inte "poulära" och inte spelar i band och således inte har något annat sätt att skapa sig en identitet.
Självfallet var goda 80% av alla runt bordet medlemmar i något politiskt ungdomsförbund. Företrädesvis ung vänster, efter som jag läste ett humanistiskt ämne...
Det blev en tämligen tryckt stämning. Sanningen svider ibland.
måndag, november 13, 2006
Tillbaka i gruvan
En epok har gått i graven. Actionhjälten är inte längre pappaledig och Tronarvingen är officiellt utnämnd till Dagisbarn, förlåt, förskolebarn...
Allt är sig likt, förutom att (ännu) en omorganisation väntar runt hörnet, och jag har sökt en ny tjänst som skulle innebära ett kliv uppåt på karriärstegen.
Suck...
Egentligen vill jag ju köra skitsnabbt med bilar, skjuta bovar och spränga grejer. Vad skall en stackars actionhjälte ta sig till i dessa tider. Annat var det på 80-talet. Då visste man i alla fall var de onda bodde.
Nåja. Jag får ju åtminståne nöjet att se min älskade hjältinna i dagsljus för en gångs skull. Det har definitivt sina fördelar med kärlek på arbetstid.
Allt är sig likt, förutom att (ännu) en omorganisation väntar runt hörnet, och jag har sökt en ny tjänst som skulle innebära ett kliv uppåt på karriärstegen.
Suck...
Egentligen vill jag ju köra skitsnabbt med bilar, skjuta bovar och spränga grejer. Vad skall en stackars actionhjälte ta sig till i dessa tider. Annat var det på 80-talet. Då visste man i alla fall var de onda bodde.
Nåja. Jag får ju åtminståne nöjet att se min älskade hjältinna i dagsljus för en gångs skull. Det har definitivt sina fördelar med kärlek på arbetstid.
torsdag, november 09, 2006
Jaha... Så... Vad nu då?
Tronarvingen skall vara på dagis idag ända till kl 14... Ett vaakuum infinner sig. Om inte all ens tid tas i anspråk av en sjövild ettåring, vad skall man då göra?
Okej, dum fråga. Det finns tusen projekt här hemma som lagts åt sidan i väntan på tillfällen just som detta. Men var skall jag börja då?
Måste andas lite först.
Okej, dum fråga. Det finns tusen projekt här hemma som lagts åt sidan i väntan på tillfällen just som detta. Men var skall jag börja då?
Måste andas lite först.
onsdag, november 08, 2006
The future looks so bright I gotta wear shades
Jag säger som Petter: Det går bra nu.
Tronarvingen finner sig väl tillrätta på dagis, så när jag börjar jobba igen efter helgen behöver vi inte oroa oss för den saken. I och med att vi jobbar båda två kommer vi börja få in lite mer pengar varje månad, och det i kombination med att vi precis lyckats lägga om våra lån och därigenom sänka vår månadskostnad en del gör att vi äntligen kan sluta fundera lika mycket på huruvida vi skall kunna äta varje dag under månaden.
Det känns bra. Så bra att jag börjar inse att jag oroat mig mer än jag trodde om kronor och ören...
Ekonomi... Skittråkigt. Och tyvärr det enda som spelar roll ibland.
Tronarvingen finner sig väl tillrätta på dagis, så när jag börjar jobba igen efter helgen behöver vi inte oroa oss för den saken. I och med att vi jobbar båda två kommer vi börja få in lite mer pengar varje månad, och det i kombination med att vi precis lyckats lägga om våra lån och därigenom sänka vår månadskostnad en del gör att vi äntligen kan sluta fundera lika mycket på huruvida vi skall kunna äta varje dag under månaden.
Det känns bra. Så bra att jag börjar inse att jag oroat mig mer än jag trodde om kronor och ören...
Ekonomi... Skittråkigt. Och tyvärr det enda som spelar roll ibland.
onsdag, november 01, 2006
Nämen!?! Snö? I år igen?!?
Det tog Hjältinnan 5,5 timmar att köra de tre milen hem från jobbet. Inte för att det var så halt att hon hade svårt att köra, utan för att ALLA LATA JÄVLAR SOM INTE ORKAT BYTA TILL VINTERDÄCK TROTS ATT ALLA VISSTE ATT DET SKULLE SNÖA stod som nån slags konfetti imitation kors och tvärs över vägbanan...
Kära läsare: Vi lever i Konungariket Sverige. Ett arktiskt land. Hur kan folk bli överraskade av att det snöar VARENDA ÅR?!?
Jag blir stum. Men inte av beundran.
Apor.
Kära läsare: Vi lever i Konungariket Sverige. Ett arktiskt land. Hur kan folk bli överraskade av att det snöar VARENDA ÅR?!?
Jag blir stum. Men inte av beundran.
Apor.
tisdag, oktober 31, 2006
Saker värda att veta om mig
Jag tycker om mat. All mat. Jag gillar att äta. Jag kan äta för att fördriva tiden när jag har tråkigt. Finns det ingen god mat kan jag stänga av smaklökarna och äta ändå. I vuxen ålder har jag inte stött på en enda maträtt som jag inte kunnat äta för att det smakade för illa.
Jag har knappt något fett alls på kroppen. Det verkar inte ha så stor betydelse vad jag äter. För mig fungerar det såhär. När jag tränar går jag upp i vikt, när jag inte tränar går jag ned i vikt. Exemplevis brukar jag gå ned ett par kilo under julledigheten när jag mest sitter stilla och äter.
Detta har under de senaste åren fått mig att fundera på alla "sanningar" om en sund kosthållning. Jag har liksom inte fått mitt eget exempel att passa i den vedertagna bilden av hur man skall äta för att må bra och hålla övervikten borta. Det spelade i och för sig ingen större roll, eftersom jag aldrig varit överviktig och alltid mått bra, men i alla fall...
I dag vet jag att fler än jag suttit och funderat på samma saker, särskilt dem som in i minsta detalj följt denna "sunda" kosthållning, och ändå mått dåligt och fortsatt gå upp i vikt.
Hur kan detta komma sig?
Jo, allt jag trodde jag visste om näringslära är en enda stor bluff.
Mer om detta i senare inlägga...
Jag har knappt något fett alls på kroppen. Det verkar inte ha så stor betydelse vad jag äter. För mig fungerar det såhär. När jag tränar går jag upp i vikt, när jag inte tränar går jag ned i vikt. Exemplevis brukar jag gå ned ett par kilo under julledigheten när jag mest sitter stilla och äter.
Detta har under de senaste åren fått mig att fundera på alla "sanningar" om en sund kosthållning. Jag har liksom inte fått mitt eget exempel att passa i den vedertagna bilden av hur man skall äta för att må bra och hålla övervikten borta. Det spelade i och för sig ingen större roll, eftersom jag aldrig varit överviktig och alltid mått bra, men i alla fall...
I dag vet jag att fler än jag suttit och funderat på samma saker, särskilt dem som in i minsta detalj följt denna "sunda" kosthållning, och ändå mått dåligt och fortsatt gå upp i vikt.
Hur kan detta komma sig?
Jo, allt jag trodde jag visste om näringslära är en enda stor bluff.
Mer om detta i senare inlägga...
Observation
Att byta däck är aldrig speciellt kul...
Inte ens när man låter bli att göra det i nollgradigt duggregn klockan 22 på kvällen.
Inte ens när man låter bli att göra det i nollgradigt duggregn klockan 22 på kvällen.
måndag, oktober 30, 2006
Uppdatering
Jag klarade mig från farsoten och vågar äntligen tro att det faran är över.
Det stora som händer just nu är Tronarvingens inskolning på förskolan, som dagis tydligen heter nuförtiden. I dag var första morgonen sen galna kräkssjukan som han åt frukost med god aptit, och han var nästan sitt vanliga fartfyllda jag. Det blir nog bra det här...
Kan också passa på att nämna följande:
-Helgen var bra, trots städdag i radhusområdet på lördagen.
-Vintern nalkas med tunga steg, måste slänga på dubbdäcken på bilarna (0bservera plural) i kväll.
-Satt uppe till 0030 i natt och rensade trattkantareller. Myyyycket låg action-faktor.
Det stora som händer just nu är Tronarvingens inskolning på förskolan, som dagis tydligen heter nuförtiden. I dag var första morgonen sen galna kräkssjukan som han åt frukost med god aptit, och han var nästan sitt vanliga fartfyllda jag. Det blir nog bra det här...
Kan också passa på att nämna följande:
-Helgen var bra, trots städdag i radhusområdet på lördagen.
-Vintern nalkas med tunga steg, måste slänga på dubbdäcken på bilarna (0bservera plural) i kväll.
-Satt uppe till 0030 i natt och rensade trattkantareller. Myyyycket låg action-faktor.
söndag, oktober 22, 2006
Lord of all fevers and the plague
Här är det elände och sjukdom. Pest och kolera. Eller i alla fall magsjuka, men det kan vara nog så färgrannt, tro mig.
Det började natten till torsdagen. Tronarvingen väckte sig själv och sina föräldrar (oss) genom att kräkas i sin säng. På morgonkvisten kräktes han i vår säng. Sedan var karusellen i full gång... Framåt eftermiddagen slutade han kräkas.
Men då kom bajset... Plötsligt hade någon sprängt en bomb i badrummet. Naturen är vidunderlig. Jag hade aldrig kunnnat drömma om att så mycket skit fick plats i en så liten kropp! Sedan satte febern in. Sweet.
Nåväl, på lördagen började den lille stackarn återhämta sig. Idag, söndag, är han väl om inte helt återställd, så åtminståne okej.
Istället är det hjältinnans tur att ligga nedbäddad med korta avbrott när hon spurtar till badrummet för att knäböja vid porslinsaltaret och tillbe den store Ulrik.
Låt oss se om jag skall den vägen vandra jag också.
Det började natten till torsdagen. Tronarvingen väckte sig själv och sina föräldrar (oss) genom att kräkas i sin säng. På morgonkvisten kräktes han i vår säng. Sedan var karusellen i full gång... Framåt eftermiddagen slutade han kräkas.
Men då kom bajset... Plötsligt hade någon sprängt en bomb i badrummet. Naturen är vidunderlig. Jag hade aldrig kunnnat drömma om att så mycket skit fick plats i en så liten kropp! Sedan satte febern in. Sweet.
Nåväl, på lördagen började den lille stackarn återhämta sig. Idag, söndag, är han väl om inte helt återställd, så åtminståne okej.
Istället är det hjältinnans tur att ligga nedbäddad med korta avbrott när hon spurtar till badrummet för att knäböja vid porslinsaltaret och tillbe den store Ulrik.
Låt oss se om jag skall den vägen vandra jag också.
tisdag, oktober 17, 2006
tisdag, oktober 10, 2006
Ge mig en lynchmobb!
Tänk er! En gammal hederlig uppretad folkmassa med facklor och vassa jordbruksredskap i högsta hugg. I spetsen för den skränande horden, Actionhjälten med en väldigt otrevlig blick vrålandes: MOT JAMBAS HUVUDKONTOR!!!
Finns det något mer irriterande företag i hela världen? Svara fort! Nej,tänkte väl det. Jag skulle kunna helt sluta titta på TV bara för att slippa deras förjävligt asjobbiga skitreklam!
Förbannade Jamba-jucklon. Fram med tjära och fjäder!
Finns det något mer irriterande företag i hela världen? Svara fort! Nej,tänkte väl det. Jag skulle kunna helt sluta titta på TV bara för att slippa deras förjävligt asjobbiga skitreklam!
Förbannade Jamba-jucklon. Fram med tjära och fjäder!
lördag, oktober 07, 2006
En slagen Hjältinna
Det är lördag. Klockan är 16:17... Hjältinnan ligger och sover som törnrosa.
Igår var det fredag. Hjältinnan var på Pub Anchor och rockade loss. Hon kom hem klockan tre i morse... JÄTTEGLAD!
Hon hade haft skitkul, och som vanligt lite mindre roligt idag...
Vet inte riktigt vad jag skall hitta på... Det är bara jag som är vaken i huset.
Ute regnar det.
Actionladdat as fuck!
Igår var det fredag. Hjältinnan var på Pub Anchor och rockade loss. Hon kom hem klockan tre i morse... JÄTTEGLAD!
Hon hade haft skitkul, och som vanligt lite mindre roligt idag...
Vet inte riktigt vad jag skall hitta på... Det är bara jag som är vaken i huset.
Ute regnar det.
Actionladdat as fuck!
fredag, oktober 06, 2006
Blommor
Hjältinnan kom hem med blommor åt mig häromdan. Röda, med ett kort det stod "jag älskar dig" på. Det var inte min födelsedag, så mycket visste jag. Kollade kalendern. Inget bortglömt jubileum. Ingen namnsdag.
Bara "jag älskar dig"...
Det var faktiskt första gången jag fått blommor av den enda anledningen. Jag har visserligen heller aldrig gett bort blommor av den enda anledningen innan jag träffade Hjältinnan.
Känns bra.
Bara "jag älskar dig"...
Det var faktiskt första gången jag fått blommor av den enda anledningen. Jag har visserligen heller aldrig gett bort blommor av den enda anledningen innan jag träffade Hjältinnan.
Känns bra.
torsdag, oktober 05, 2006
onsdag, oktober 04, 2006
Vatten
Det ösregnar och åskar. Jättemysigt brukar jag tycka.
Men inte idag, för hängrännan är sned och flera hundra liter vatten rinner över kanten och bildar ett vattenfall som rasar ned från taket och rinner längs grunden ned i källaren. Jag vill inte ens tänka på vad det här kan leda till.
Suck...
Men inte idag, för hängrännan är sned och flera hundra liter vatten rinner över kanten och bildar ett vattenfall som rasar ned från taket och rinner längs grunden ned i källaren. Jag vill inte ens tänka på vad det här kan leda till.
Suck...
tisdag, oktober 03, 2006
Speciella ögonblick i vardagen
I dag hade tronarvingen och jag en nära ko-upplevelse.
Kul med djur!
JAAA, jag är allvarlig nu.
Kul med djur!
JAAA, jag är allvarlig nu.
söndag, oktober 01, 2006
Efterdyningar
Det var igår hjältinnans födelsedagskalas gick av stapeln. Mycket lyckad tillställning.
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
I dag lyder dagsprogrammet enligt följande:
Lidande
Skräpmat
Coca Cola
Städa
Städa
Städa
Jag vill ta tillfället i akt att tacka samtliga deltagare för att ha gjort sig besväret att besöka vårt enkla hem, med en extra eloge åt våra två förnämliga lekledare för sitt kreativa sätt att underhålla sällskapet, samt Captain Morgan som på ett exemplariskt vis tog befälet över flera vilsna gäster och förde dem i hamn tryggt och säkert...
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
I dag lyder dagsprogrammet enligt följande:
Lidande
Skräpmat
Coca Cola
Städa
Städa
Städa
Jag vill ta tillfället i akt att tacka samtliga deltagare för att ha gjort sig besväret att besöka vårt enkla hem, med en extra eloge åt våra två förnämliga lekledare för sitt kreativa sätt att underhålla sällskapet, samt Captain Morgan som på ett exemplariskt vis tog befälet över flera vilsna gäster och förde dem i hamn tryggt och säkert...
torsdag, september 28, 2006
Är jag en ond man?
Igår var jag återigen på öppna förskolan i kyrklig regi med min lilla tronarvinge. Barnen stod som spön i backen kan man säga. Det har aldrig varit så många andra där samtidigt som oss. Det var ju kul såklart. The more the merrier heter det ju.
Fast jag blev lite illa till mods när det släntrade in en mamma med sin lilla telning. Hon hade helt uppenbart inte alla hästarna i stallet. Lyset var tänt men ingen var hemma. Inte den skarpaste kniven i lådan, således...
Hon fungerade helt enkelt inte riktigt som hon skulle. Hon gick och talade utan problem, men det var liksom uppenbart att någonting inte stämde. Kanske var hon lite förståndshandikappad, kanske kunde hon inte hantera sociala sammanhang, vad vet jag? Det här är inte avsett som lyteskomik, jag bara beskriver hur läget var.
Nåväl. Hon verkade glad och nöjd. Så länge man trivs är ju allt okej... Men barnet då? När märker grabben att maamma inte är som hon skall? Vem skall hjälpa honom med läxorna? Vem skall berätta hur världen fungerar? Vem skall lära honom hur man beter sig för att inte bli betraktad som en knäppgök av sina klass "kamrater"? Kommer han bli ett förtyckt mobboffer som de svagstöddiga lever av att trampa på? Kommer han bli en av dem som själv trycker ned nån annan för att ingen skall se hur liten och rädd han egentligen är? Eller, kommer han bli ett älskat, tryggt barn med föräldrar som ser till att allt blir så bra det bara kan, trots sina bristande förutsättningar? Jag hoppas det, och det är ju inte alls omöjligt. Eller?
Det finns inga licenskrav för att skaffa barn. Det är ju tur, för vem skall bestämma vad som är okej eller inte?
Fast jag vill inte att något barn skall växa upp med dåliga förutsättningar. Jag vill att allt skall vara bra... För alla.
Är jag en ond man?
Fast jag blev lite illa till mods när det släntrade in en mamma med sin lilla telning. Hon hade helt uppenbart inte alla hästarna i stallet. Lyset var tänt men ingen var hemma. Inte den skarpaste kniven i lådan, således...
Hon fungerade helt enkelt inte riktigt som hon skulle. Hon gick och talade utan problem, men det var liksom uppenbart att någonting inte stämde. Kanske var hon lite förståndshandikappad, kanske kunde hon inte hantera sociala sammanhang, vad vet jag? Det här är inte avsett som lyteskomik, jag bara beskriver hur läget var.
Nåväl. Hon verkade glad och nöjd. Så länge man trivs är ju allt okej... Men barnet då? När märker grabben att maamma inte är som hon skall? Vem skall hjälpa honom med läxorna? Vem skall berätta hur världen fungerar? Vem skall lära honom hur man beter sig för att inte bli betraktad som en knäppgök av sina klass "kamrater"? Kommer han bli ett förtyckt mobboffer som de svagstöddiga lever av att trampa på? Kommer han bli en av dem som själv trycker ned nån annan för att ingen skall se hur liten och rädd han egentligen är? Eller, kommer han bli ett älskat, tryggt barn med föräldrar som ser till att allt blir så bra det bara kan, trots sina bristande förutsättningar? Jag hoppas det, och det är ju inte alls omöjligt. Eller?
Det finns inga licenskrav för att skaffa barn. Det är ju tur, för vem skall bestämma vad som är okej eller inte?
Fast jag vill inte att något barn skall växa upp med dåliga förutsättningar. Jag vill att allt skall vara bra... För alla.
Är jag en ond man?
tisdag, september 26, 2006
Dit och tillbaka igen
Vi var hos svärföräldrarna i helgen. Trevligt som vanligt. Mycket mat, dryck och glatt humör. Hjältinnans bror kör freestyle motocross och hade följaktligen ena benet gipsat från fotleden till höften. 1+1=2 liksom...
Satt i baksätet med tronarvingen medparten av färden fram och tillbaka. Jag kan inte minnas när jag sist åkte bil utan att sitta vid ratten. Kändes... inte dåligt alls, men... konstigt.
Passade förövrigt på att besöka den riksbekanta Grängesbergs Marknad. Alla länets raggare hade krupit fram ur sina hålor. Om man antar att de, som de flesta av oss andra, klär sig upp sig lite, eller... inte klär upp sig, fel ord, snarare klär sig på ett vis som skall visa upp en på det sätt man vill bli uppfattad av sin omvärld, när de ger sig ut på allmän plats undrar jag hur de ser ut när de slummar runt hemma och ingen ser. Skrämmande tanke.
Satt i baksätet med tronarvingen medparten av färden fram och tillbaka. Jag kan inte minnas när jag sist åkte bil utan att sitta vid ratten. Kändes... inte dåligt alls, men... konstigt.
Passade förövrigt på att besöka den riksbekanta Grängesbergs Marknad. Alla länets raggare hade krupit fram ur sina hålor. Om man antar att de, som de flesta av oss andra, klär sig upp sig lite, eller... inte klär upp sig, fel ord, snarare klär sig på ett vis som skall visa upp en på det sätt man vill bli uppfattad av sin omvärld, när de ger sig ut på allmän plats undrar jag hur de ser ut när de slummar runt hemma och ingen ser. Skrämmande tanke.
Ett minne från förr
När jag växte upp fanns en tant som vankande runt i Centrum. Hon hade alltid samma outfit, sommar som vinter. Svart kappa, solglasögon, STORA solglasögon, leopardmönstrad scarf runt huvudet, läppstift långt, långt utanför läpparna och skidglasögon i nacken...
Alla som såg henne förstod att hon var tokig.
En av mina kamraters mamma arbetade inom vården och hon kunde berätta att damen i fråga hade stora grytlock fastknutna under kappan, folie under scarfen och att hon hade bakplåtar instuckna under madrassen i sängen när hon sov. Allt detta för att vilseleda strålarna. De strålar som DEM använde sig av för att bevaka och kartlägga oss alla. I alla fall alla de som inte visste att skydda sig genom diverse listiga avskärmande anordningar av metall...
Långt senare fick jag på omvägar veta att denna kvinna var mor till en av min gamla lagkamrater. Senast jag som hastigast mötte honom hade han fru och barn och verkade nöjd och glad.
Det är bara att lyfta på hatten och med respekt gratulera honom att han kom ur sin uppväxt med huvudet upp och fötterna ned, för det kan inte ha gått alldeles av sig själv.
Alla som såg henne förstod att hon var tokig.
En av mina kamraters mamma arbetade inom vården och hon kunde berätta att damen i fråga hade stora grytlock fastknutna under kappan, folie under scarfen och att hon hade bakplåtar instuckna under madrassen i sängen när hon sov. Allt detta för att vilseleda strålarna. De strålar som DEM använde sig av för att bevaka och kartlägga oss alla. I alla fall alla de som inte visste att skydda sig genom diverse listiga avskärmande anordningar av metall...
Långt senare fick jag på omvägar veta att denna kvinna var mor till en av min gamla lagkamrater. Senast jag som hastigast mötte honom hade han fru och barn och verkade nöjd och glad.
Det är bara att lyfta på hatten och med respekt gratulera honom att han kom ur sin uppväxt med huvudet upp och fötterna ned, för det kan inte ha gått alldeles av sig själv.
torsdag, september 21, 2006
Överraskning
Den uppmärksamme läsaren vet att min kära Hjältinna fyllde år igår. Detta inleddes med att undertecknad gjorde en våldsam uppstigning 0500 och brassade frukostomelett och ställde fram present innan hon hade hunnit vakna och gå upp.
På kvällskvisten fick vi göra ett snabbt avbrott och plocka viktiga vuxenpoäng genom att gå på våra livs första föräldramöte. Vi lämnade själva anledningen till sagda möte, Tronarvingen, till favvogrannarna och gick iväg.
Föga anade Hjätinnan den listige plan som tagit form bakom hennes rygg. När vi sent omsider återvände hem återfanns favvogrannarna samt Tronarvingen med sina båda farbröder och en tillhörande "tant" med fika i högsta hugg i vardagsrummet.
Kanske inget superholabalooooo, det fanns ju inte ens tårta, men klart godkänt för en vardag.
Nästa lördag däremot smäller det.
Tequila straight up som välkomstdrink. Stay tuned...
På kvällskvisten fick vi göra ett snabbt avbrott och plocka viktiga vuxenpoäng genom att gå på våra livs första föräldramöte. Vi lämnade själva anledningen till sagda möte, Tronarvingen, till favvogrannarna och gick iväg.
Föga anade Hjätinnan den listige plan som tagit form bakom hennes rygg. När vi sent omsider återvände hem återfanns favvogrannarna samt Tronarvingen med sina båda farbröder och en tillhörande "tant" med fika i högsta hugg i vardagsrummet.
Kanske inget superholabalooooo, det fanns ju inte ens tårta, men klart godkänt för en vardag.
Nästa lördag däremot smäller det.
Tequila straight up som välkomstdrink. Stay tuned...
Oväntat besök
I dag kom plötsligt min Blodsbroder på snabbvisit. Det blir allt för sällan vi ses numera, men fortfarande är vi på samma våglängd om det mesta och behöver inte slösa nån tid på artighetfraser. Det var skitkul att se honom, och vi slog ihjäl nån timme med kaffe och snicksnack.Jag har ett garde av gamla dödspolare som jag känt sen jag var en liten fjortis. Såna man gått igenom saker tilllsammans med. Både bra och dåliga. Det där gänget som man gjorde allt "för första gången" med. Blev packad... Träffade tjejer (gick oftast inte enligt planen)... Drog på tågluff... Bröt mot lagen... Det blev folk av oss allihop, konstigt nog.
Jag vet inte hur många timmar jag spenderat på att göra ingenting i deras sällskap, men jag ångrar inte en enda sekund.
tisdag, september 19, 2006
I morgon smäller det!
Min allra käraste, Hjältinnan, fyller år.
Hipp hipp hurra för dig, och Ja Må Du Leva Uti Hundrade År!
Det finns en överrasking på lut, men den som trodde att jag skulle skriva om det här får långnäsa. Så det så!
Hipp hipp hurra för dig, och Ja Må Du Leva Uti Hundrade År!
Det finns en överrasking på lut, men den som trodde att jag skulle skriva om det här får långnäsa. Så det så!
Så sant som det är sagt
En sak kan man alltid vara säker på:
Om man kommer på nånting, spelar egentligen ingen roll vad, och det kan vara HUR osannolikt, absurt, långsökt och skitpuckat som helst, så kan man ge sig fan på att någon redan har provat.
Det finns uppenbarligen alldeles för många människor.
Om man kommer på nånting, spelar egentligen ingen roll vad, och det kan vara HUR osannolikt, absurt, långsökt och skitpuckat som helst, så kan man ge sig fan på att någon redan har provat.
Det finns uppenbarligen alldeles för många människor.
måndag, september 18, 2006
En helg har gått
Actionhjälten har iklädd konungens gröna sparkdräkt spenderat hela veckoslutet invept i krutrök långt från hemmets trygga vrå.
Malmköping. Ett sömningt litet samhälle utanför Katrineholm. Där finns ingenting. Jo, förresten! Två kyrkor -en ful och en fin, en camping och en hemvärnsgård med en jättetjock kvartersmästare.
Obseravtion: Är man från Stockholms län spelar det ingen roll hur ödmjuk man än är. Alla andra i hela Sverige tycker man är dryg i alla fall.
Malmköping. Ett sömningt litet samhälle utanför Katrineholm. Där finns ingenting. Jo, förresten! Två kyrkor -en ful och en fin, en camping och en hemvärnsgård med en jättetjock kvartersmästare.
Obseravtion: Är man från Stockholms län spelar det ingen roll hur ödmjuk man än är. Alla andra i hela Sverige tycker man är dryg i alla fall.
torsdag, september 14, 2006
Så här i valtider...
Jag kom på en sak:
Politiska extremister av alla inriktningar! Religiösa fundamentalister oavsett samfund! Ni har en sak gemensamt!
Ni är lata.
Ni har valt att köpa en helt färdig världsbild. Ni behöver aldrig någonsin fundera, grubbla eller ta ställning, för det har någon annan redan gjort åt er.
Ni må kalla er vad helst ni vill. För mig är ni latmaskar.
Politiska extremister av alla inriktningar! Religiösa fundamentalister oavsett samfund! Ni har en sak gemensamt!
Ni är lata.
Ni har valt att köpa en helt färdig världsbild. Ni behöver aldrig någonsin fundera, grubbla eller ta ställning, för det har någon annan redan gjort åt er.
Ni må kalla er vad helst ni vill. För mig är ni latmaskar.
tisdag, september 12, 2006
Möte med det okända
En barnvagnspromenad i ett vanligt svenskt bostadsområde blev upptakten till ett möte med andra sidan.
Plötsligt! En kvinna kom hasande över parkeringen. Med tom blick, armarna hängandes efter sidorna och en släpande, långsam takt gick hon, utan synligt mål med ett 8-pack toalettpapper från Willys slappt hängande i var hand.
Hon närmade sig sakta men säkert, och snart kunde jag höra, att varje steg hon mödosamt stapplade fram, släppte hon sig. Högt och ljudligt.
Stappel -PRUTT- stappel -PRUTT- stappel -PRUTT- stappel -PRUTT- stappel.
Ni tror säkert att det var ett vanligt jucklo, men jag vet bättre....
Det var en Zombie vi såg!
Plötsligt! En kvinna kom hasande över parkeringen. Med tom blick, armarna hängandes efter sidorna och en släpande, långsam takt gick hon, utan synligt mål med ett 8-pack toalettpapper från Willys slappt hängande i var hand.
Hon närmade sig sakta men säkert, och snart kunde jag höra, att varje steg hon mödosamt stapplade fram, släppte hon sig. Högt och ljudligt.
Stappel -PRUTT- stappel -PRUTT- stappel -PRUTT- stappel -PRUTT- stappel.
Ni tror säkert att det var ett vanligt jucklo, men jag vet bättre....
Det var en Zombie vi såg!
Welcome to the Jungle
Hjältinnan och jag tog vår tronarvinge i bilen och åkte till Plantagen vid Frescati på söndagen. Av en lycklig slump visade de sig ha 50% rabatt (rabatt *trumvirvel*) på alla perenner just den dagen. Så vi handlade. Ordentligt. Tur att vi har en kombi, för annars hade det aldrig gått vägen.
Väl hemma satte Hjätinnan igång att plantera. Hon fortsatte tills långt efter mörkrets inbrott...
Men vips har vi en trädgård. Sweet.
Väl hemma satte Hjätinnan igång att plantera. Hon fortsatte tills långt efter mörkrets inbrott...
Men vips har vi en trädgård. Sweet.
måndag, september 11, 2006
Praise the Lord!
Nu sover tronarvingen sin skönhetssömn och en Actionhjälte sitter framför tangenterna...
Vi har varit på öppna förskolan idag. Här finns två versioner av öppna förskolan. En som drivs av kommunen, och en i kyrklig regi. Den senare är gratis.
Gissa vilken vi går till?
Hallelujah!
Vi har varit på öppna förskolan idag. Här finns två versioner av öppna förskolan. En som drivs av kommunen, och en i kyrklig regi. Den senare är gratis.
Gissa vilken vi går till?
Hallelujah!
torsdag, september 07, 2006
Reflections In a Robotic Eye
The NoneOfTheAbove Guy är min egen super...hjälte? Eller skurk? En bra fråga. Jag uppfann honom nån gång när jag gjorde ett kryssa-i-rätt-alernativ test på engelska. På varje fråga kunde man välja på ett antal olika svarsalternativ, samt "none of the above (specify)"... Det säger sig själv att ett sånt test för vissa (mig) blir en utmaning att svara så skruvat som möjligt på alla frågor.
NoneOfTheAbove Guy var född.
NoneOfTheAbove Guy har ett mekaniskt öga. Han ser igenom alla lögner. Han spräcker alla illusioner.
NoneOfTheAbove Guy är inte mäsklig. Han är hälften djur, hälften maskin och han kan spöa vem som helst.
NoneOfTheAbove Guy var född.
NoneOfTheAbove Guy har ett mekaniskt öga. Han ser igenom alla lögner. Han spräcker alla illusioner.
NoneOfTheAbove Guy är inte mäsklig. Han är hälften djur, hälften maskin och han kan spöa vem som helst.
Lemmy for president!
Grävde fram ett gäng gamla Motörhead skivor ur gömmorna. Bra skit!
Men det är ett under att han fortfarande lever. Lemmy alltså.
Men det är ett under att han fortfarande lever. Lemmy alltså.
tisdag, september 05, 2006
Dialog
Tronarvingen: *Buuuuäääääääh!*
Actionhjälten: Hörru, lillla surpuppan. Är det dags för mellanmål?
LillaGrannTjejen: Jag brukar också äta mellanmål...
A: Där ser man.
L: Ja... Jag tycker väldigt mycket om att äta mellanmål. Faktiskt.
A: Jaha.
L: Fast jag har inte ätit nåt idag... *suck*
A: Du... är det möjligen så att du skulle vilja ha lite mellanmål du med?
L: Jaaa! Får jag det?!?
Actionhjälten: Hörru, lillla surpuppan. Är det dags för mellanmål?
LillaGrannTjejen: Jag brukar också äta mellanmål...
A: Där ser man.
L: Ja... Jag tycker väldigt mycket om att äta mellanmål. Faktiskt.
A: Jaha.
L: Fast jag har inte ätit nåt idag... *suck*
A: Du... är det möjligen så att du skulle vilja ha lite mellanmål du med?
L: Jaaa! Får jag det?!?
måndag, september 04, 2006
Dagens ord
Fann till min stora förvåning att jag inte använt ett enda fult ord i något av mina inlägg.
Nåväl, detta kan jag snabbt råda bot på.
Kuken!
Nåväl, detta kan jag snabbt råda bot på.
Kuken!
fredag, september 01, 2006
Hjältinnan
Min älskade Hjältinna! Mitt livs kärlek, min bästa vän, älskarinna och mor till min son. Jag hoppas att jag kommer kunna fylla dina skor nu när det är min tur att vara hemma och valla vår energiska lilla tronarvinge.
Nu är det din tur att slita ihop vårt dagliga bacon. Det blir en omställning för oss båda, men innerst inne vet jag att allt kommer bli bra.
Du är värd så mycket mer än jag kan ge. Jag är så glad att du är min.
torsdag, augusti 31, 2006
Trasig
Både nackspärr och ont i halsen. Det där området mellan huvudet och axlarna är inte mycket att ha idag.
Allt är mitt fel
När jag var en mycket lite pojke och saker och ting inte gick min väg blev jag så otroligt förbannad att min stackars mamma inte kunde göra annat än att stänga dörren om mig och gå därifrån tills det ebbat ut. Detta höll i sig fram till 25års ålder ungefär, och än idag kan jag få vissa återfall.
Tack vare att min kära mor insåg att det här skulle kunna utgöra problem för mig har hon lärt mig att försöka kontrollera mitt humör så länge jag kan minnas, och det är jag tacksam för idag.
Nu har jag spridit mina gener vidare och har en egen liten son på ett år.
Vi kommer ha ett långt, hårt arbete framför oss med att tygla hans ilska.
What goes around comes around har det sagts mig.
tisdag, augusti 29, 2006
Mycket väsen för ingenting
"Häng med på ditt livs upplevelse" säger deras reklam...
Igår var dagen jag och Hjältinnan tillsammans med min trogne sidekick Polaren P och hans Sjuksköterska skulle betvinga lufthavet i en ballong.
Vädret var perfekt, om än kanske lite blåsigt, och Tronarvingen skulle tas om hand av favvogrannarna och Mellanbror.
Allt var klart. Jag blev hämtad av mitt lilla sällskap på jobbet kl 1430 på eftermiddagen och vi styrde kosan mot Sickla, söder om söder, vilket var ett äventyr i sig eftersom såna inbitna norrortare som vi inte har full koll på geografin där på andra sidan Hufvudstaden... Det skulle senare visa sig att vår lokalkännedom var OCEANER större än vissa andras... hrrrm.
Nåväl, för att göra en lång historia lite kortare lyckades vi parkera i Sickla och ta Saltsjöbanan till Saltsjö-Duvnäs där "Upp och Ned" huserar. Vi packade in oss i omlackerade gamla TGB20. (För den som inte spenderat tid i konungens stolta krigsmakt är en TerränGBil20 en terränggående lastbil med bänkar på flaket avsedd att transportera soldater. De är obekväma, högljudda och långsamma, men i övrigt relativ ändamålsenliga) och efter ett visst åkande och ett provsläpp av heliumballong hade man bestämt lämpligt plats för start. Ett grönstråk ett bostadsområde längs Nynäshamnsvägen.
För att lyfta med en varmluftsballong är det inte bara att vrida på startnyckeln och dra iväg. Det är många saker som skall göras. Allt skall bäras fram och kopplas samman. Ballongen skall vecklas ut och fyllas med hjälp av fläktar och sen skall luften värmas. Det tog långt över en timme innan piloten Roffe ropade åt alla att ta plats i korgen.
Där stod vi nu, en skara på ungefär 15 förväntasfulla människor och kände håret krullas på våra hjässor av värmen från brännarna medan ballongen långsamt fick lyftkraft... Men vi lyfte aldrig. En av brännarna var trasig och eftersom passageraranas säkerhet alltid kommer främst valde Kapten Roffe att avbryta flygförsöket.
Snopna och hungriga fick vi vika i hop ballongen igen. Sen skulle vi åka tillbaka till Sickla och packade in oss i terrängbilen igen varpå vi raskt styrde mot Nynäshamn.
Nynäshamn frågar ni, käre läsare, skulle inte ni till Sickla? Jo, visst skulle vi det. Det kom föraren också på efter ett tag och vände för att sätta kosan mot Stockholm C.
StockholmC frågar ni, käre läsare, skulle inte ni till Sickla? Jo, visst skulle vi det. Det åtgärdades med ett helt varv i en rondell och därefter ned i södra länken och vidare upp på Essingeleden.
Essingeleden frågar ni, käre läsare, skulle inte ni till Sickla? Jo, visst skulle vi det. Den här gången vände vi på Stora Essingen. Nu fick en av passagerarna ta plats bredvid föraren. Då gick det bättre.
På flaket satt vi andra och knaprade knäckebröd och drack snabbkaffe som skulle varit till den picknick vi skulle avslutat flygningen med. Tyvärr var pålägget i en annan bil.
Klockan 21 var vi hemma. Hjältinnan hade blivit hämtad vid 14. Sju timmar av... ingenting. Fantastiskt.
Dock, helt bortkastad var inte tiden. Det är alltid trrrrrrrrrevligt att svinga käppen i glada vänners lag, och Polaren P är en av de bästa.
Fast nån flygning blev det inte. Bittert.
Igår var dagen jag och Hjältinnan tillsammans med min trogne sidekick Polaren P och hans Sjuksköterska skulle betvinga lufthavet i en ballong.
Vädret var perfekt, om än kanske lite blåsigt, och Tronarvingen skulle tas om hand av favvogrannarna och Mellanbror.
Allt var klart. Jag blev hämtad av mitt lilla sällskap på jobbet kl 1430 på eftermiddagen och vi styrde kosan mot Sickla, söder om söder, vilket var ett äventyr i sig eftersom såna inbitna norrortare som vi inte har full koll på geografin där på andra sidan Hufvudstaden... Det skulle senare visa sig att vår lokalkännedom var OCEANER större än vissa andras... hrrrm.
Nåväl, för att göra en lång historia lite kortare lyckades vi parkera i Sickla och ta Saltsjöbanan till Saltsjö-Duvnäs där "Upp och Ned" huserar. Vi packade in oss i omlackerade gamla TGB20. (För den som inte spenderat tid i konungens stolta krigsmakt är en TerränGBil20 en terränggående lastbil med bänkar på flaket avsedd att transportera soldater. De är obekväma, högljudda och långsamma, men i övrigt relativ ändamålsenliga) och efter ett visst åkande och ett provsläpp av heliumballong hade man bestämt lämpligt plats för start. Ett grönstråk ett bostadsområde längs Nynäshamnsvägen.
För att lyfta med en varmluftsballong är det inte bara att vrida på startnyckeln och dra iväg. Det är många saker som skall göras. Allt skall bäras fram och kopplas samman. Ballongen skall vecklas ut och fyllas med hjälp av fläktar och sen skall luften värmas. Det tog långt över en timme innan piloten Roffe ropade åt alla att ta plats i korgen.
Där stod vi nu, en skara på ungefär 15 förväntasfulla människor och kände håret krullas på våra hjässor av värmen från brännarna medan ballongen långsamt fick lyftkraft... Men vi lyfte aldrig. En av brännarna var trasig och eftersom passageraranas säkerhet alltid kommer främst valde Kapten Roffe att avbryta flygförsöket.
Snopna och hungriga fick vi vika i hop ballongen igen. Sen skulle vi åka tillbaka till Sickla och packade in oss i terrängbilen igen varpå vi raskt styrde mot Nynäshamn.
Nynäshamn frågar ni, käre läsare, skulle inte ni till Sickla? Jo, visst skulle vi det. Det kom föraren också på efter ett tag och vände för att sätta kosan mot Stockholm C.
StockholmC frågar ni, käre läsare, skulle inte ni till Sickla? Jo, visst skulle vi det. Det åtgärdades med ett helt varv i en rondell och därefter ned i södra länken och vidare upp på Essingeleden.
Essingeleden frågar ni, käre läsare, skulle inte ni till Sickla? Jo, visst skulle vi det. Den här gången vände vi på Stora Essingen. Nu fick en av passagerarna ta plats bredvid föraren. Då gick det bättre.
På flaket satt vi andra och knaprade knäckebröd och drack snabbkaffe som skulle varit till den picknick vi skulle avslutat flygningen med. Tyvärr var pålägget i en annan bil.
Klockan 21 var vi hemma. Hjältinnan hade blivit hämtad vid 14. Sju timmar av... ingenting. Fantastiskt.
Dock, helt bortkastad var inte tiden. Det är alltid trrrrrrrrrevligt att svinga käppen i glada vänners lag, och Polaren P är en av de bästa.
Fast nån flygning blev det inte. Bittert.
Prolog
Jaharu... Då har jag gjort slag i saken och startat en såndäringa "blogg"... Antar att jag gör bäst i att hålla mig kort såhär i början innan jag blivit varm i kläderna. Det här är min första post som ni ser.
Kanske jag skulle ta och försöka presentera en avsikt och en metod? En slags definition av vad som komma skall. Min intention med denna skrivelse. Idag och i morgon, framåt mot den ärorika framtiden?
Nej.
Den som lever får se.
Kanske jag skulle ta och försöka presentera en avsikt och en metod? En slags definition av vad som komma skall. Min intention med denna skrivelse. Idag och i morgon, framåt mot den ärorika framtiden?
Nej.
Den som lever får se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
