Tumör.
Smaka på ordet. Tumör.
En sådan sitter bakom ögat på min älskade hjältinnas älskade pappa. Med ens blev allt i vardagen mindre viktigt. Det enda som riktigt är intressant just nu är "hur stor?", "Elakartad eller godartad?", samt "hur fort kan ni skära ut den jäveln?"
Min svärfar. En mustashprydd karlakarl till skogshuggare som ger intrycket av att vara totalt osårbar. Jag hoppas verkligen jag inte tvingas revidera min uppfattning.
Tumör.
Stick, pys, dra, försvinn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar