När jag växte upp fanns en tant som vankande runt i Centrum. Hon hade alltid samma outfit, sommar som vinter. Svart kappa, solglasögon, STORA solglasögon, leopardmönstrad scarf runt huvudet, läppstift långt, långt utanför läpparna och skidglasögon i nacken...
Alla som såg henne förstod att hon var tokig.
En av mina kamraters mamma arbetade inom vården och hon kunde berätta att damen i fråga hade stora grytlock fastknutna under kappan, folie under scarfen och att hon hade bakplåtar instuckna under madrassen i sängen när hon sov. Allt detta för att vilseleda strålarna. De strålar som DEM använde sig av för att bevaka och kartlägga oss alla. I alla fall alla de som inte visste att skydda sig genom diverse listiga avskärmande anordningar av metall...
Långt senare fick jag på omvägar veta att denna kvinna var mor till en av min gamla lagkamrater. Senast jag som hastigast mötte honom hade han fru och barn och verkade nöjd och glad.
Det är bara att lyfta på hatten och med respekt gratulera honom att han kom ur sin uppväxt med huvudet upp och fötterna ned, för det kan inte ha gått alldeles av sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Stålarna?
Skicka en kommentar