måndag, december 18, 2006

Julfest

Det finns ett fenomen i det svenska kulturlivet som vanligen benämns julfest. Denna går i korthet ut på att en arbetsgivare i kombination av påtryckningar från den sociala normen samt genuin välvilja anordnar ett kalas med jultema och varierande grad av sponsring på mat och dryck för sina anställda.

Dessa tillställningar har även en stor terapeutisk effekt på deltagarna som i skydd av gratisspriten kan välja att bortse från stora delar av det vedertagna regelverket för umgänge och få utlopp för ett helt års arbetsrelaterad frustration, samt glömma den ofta högts påtagliga julstressen för en kväll.

Vanligt är att alkohol kan införskaffas till kraftigt subventionerade priser, alternativt helt gratis. Detta får till följd att många av julfestens deltagare hamnar i ett tillstånd populärt kallat dyngrak. Ett sådant tillstånd kännetecknas av en kraftig försämring av både fysisk och psykisk förmåga. Detta kan leda till en händelsekedja innehållande aktiviteter som senare kommer att uppfattas som innerligt pinsamt både för den dyngrake samt hans omgivning. Tillståndet är i någon mån självsanerande då det ofelbart slutar med att personen i fråga däckar och därigenom oskadliggör sig själv.

Frekveta inslag på julfester brukar vara att medarbetare passar på att "tala ut". Oftast med någon i chefsposition, men även med någon av det (i de flesta fall) motsatta könet som de upplevt sänt ut romantiska/sexuella inviter, alternativt själva sänt ut sådana till utan önskat resultat.

En ovan nämnd övning brukar ofta mynna ut i något av följande:
a, Det Högljudda Grälet.
b, Det förtroeliga samtalet.
c, Dans med djupa, trånande blickar.

Beroende på samtalets förutsättningar kan detta senare leda till ett antal möjliga scenarion:
1, Kamratligt samförstånd.
2, Fysiskt våld och skandal.
3, Otillbörligt och ofta skrämmande tydligt smyg-iväg sex och skandal.
4, Officiell parbildning.

Som tur är för de inblandade råder en överseende kultur inom de flesta företag gällande skandaler som inträffat på en julfest. Dessutom kan den enskillde medarbetaren komma undan med det mest hårresande beteende genom att använda den svenska universalursäkten: "Jag var full". En annan vanlig taktik är dessutom att förneka det inträffade enligt devisen "Det man inte minns har aldrig hänt". Har tillräckligt många av festen deltagare nått upp till det dyngraka stadiet är chansen även stor att ingen riktigt minns vem som gjorde vad, vilket har inneburit mångas räddning genom åren.

Actionhjälten och hans Älskade Hjältinna bevistade sin arbetsplats officiella julfest anno 2006 den 15/12 och upplevde det som en mycket lyckad tillställning.

1 kommentar:

Katten Jansson sa...

Längtar till nästa inlägg...