Det är sannerligen bättre tider än på länge för oss som hoppas få uppleva den postapokalyptiska framtiden.
En postapokalyotisk framtid förutsätter någon form av apokalyps, dvs en katastrof av sådan magnitud att vårt moderna samhälle inte förmår hantera den, utan kastas ned i spiral av kaos och anarki som slutar i den moderna civilisations undergång och lämnar mänsklighen åt sitt öde.
Efter 80-talet har det länge sett ganska mörkt ut. När kärnvapenhotet inte längre hängde över oss har vi fått sätta vår hopp till företelser med relativt låg trovärdighet, såsom utomjordingar och zombies, men sen kom äntligen Det Stora Meteoritnedslaget som en ny tänkabar möjlighet. Sedan slutet på 90-talet har allt bara blivit bättre och bättre!
Först kom SARS och därefter fågeinfluensan. Vi fick lära oss att det inte var fråga om OM utan NÄR ett virus skulle mutera så att vi stod inför en pandemi med så hög dödlighet att samhällets skulle kollapsa.
Därefter seglande klimathotet raskt upp på förstaplatsen. Enligt vissa prognoser kommer havsytan höjas så snabbt att världens kustlinjer är oigenkänneliga inom tio år, med massflykt, krig och epidemier som följd. De fyra ryttarna väntar otåligt alldeles bakom hörnet!
Nu läser jag till min förtjusning att 80 talet är tillbaka, och menar jag inte bara kavajer med axelvaddar och tajts, utan även det gamla kära kärnvapenhotet. Shit vad retro!
Jag räknar kallt med att denna favorit i repris inte på något sätt minskar sannolikheten hos något av de andra scenarierna. Snacka om en ocean av möjligheter!
The future looks so bright I gotta wear shades.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Denna plan, att två "nationer" skaffar så mycket vapen att de skulle kunna utplåna varandra totalt och på såvis avskräcka varandra att anfalla, har funnits ett antal gånger under tidens lopp tex strax före WW1. Planerna har haft en gemensam faktor, de är skit! ...såvida man inte siktar på en total katastrof och post-apocalyptiskt härligt samhälle. Frid
/Padre
Skicka en kommentar