Jag skriver inte dagbok. Jag är sagoberättare, inte dagboksskrivare. Jag fattar inte varför jag ens försöker. Det här är ju inte ens en blogg, det är ett manifest.
Manifest brukar man kalla en samling förvirrade anteckningar som återfinns i husrannsakan hos konstiga gubbar som levt isolerade i en koja i skogen med ilskna hundar och sprängämnen som enda sällskap efter att någon bestämt sig för att det nog börjar bli dags för myndigheterna att ta reda på vad som egentligen står på.
Jag är på det hela taget nöjd med min vardag. Nu får det vara sluttjatat om den.
Från och med nu kommer jag bara skriva om saker jag tycker är värda berika resten av mänskligheten med.
Om detta betyder att inläggen kommer ännu mer sporadidiskt än vad de redan gör, så... är det så det måste vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar