Grrr...

I kväll kommer ÄNTLIGEN min Hjältinna hem från sin soliga semester. Det är uppenbarligen mycket nyttigt för glöden i ett förhållande att vara ifrån varandra ett tag...

Bara en dag i någons liv

23:55

Klockan är snart midnatt och jag har tvätt att hänga upp. Förvånansvärt oglamouröst med tanke på att jag faktiskt är en tvättäkta actionhjälte.

Tendens

Jag kan skönja ett mönster i mina inlägg. Jag avslutar dem oftast med en sorts one liner. Jag gillar one liners.

Förtydligande

Inläggen om den sparkade taxichauffören var avsedda att skapa upprörda känslor och folkstorm hos läsarkretsen.

What went wrong?

Felmeddelande

Jag kan inte tänka idag. Här sitter jag och förväntas utföra arbetsuppgifter av stor flygsäkerhetsmässig betydelse, men jag kan inte tänka. Jag har fått gå och fråga mina gruppmedlemmar flera saker som jag absolut borde kunnat räkna ut själv...

Undrar om det här påverkar min trovärdighet?

En sak till

Hjältinnans systers snubbe, ni vet taxichaffisen som fick sparken från Wallners buss för att han prioriterade sin familj före arbetet, har fått nytt ett jobb. Redan dagen efter var han anställd på ett annat taxibolag i samma stad.

Räddningstjänst och konst

Min yngsta lillebror pluggar för att bli brandman på Räddningsverkets skola i Rosersberg och praktiserar just nu på vår lokala brandstation. Därför var det ju givet att jag tog min lille son med mig och åkte dit när det var öppet hus i lördags. Det är helt klart så att det måste vara skitkul att vara brandman. Inte minst på grund av alla balla grejer de använder i sin yrkesutövning. Det var väldigt roligt att se sin bror, som för inte särskilt länge sedan var en benig tonåring med skinnpaj och svartfärgat hår, stå där som arketypisk stor, stark brandman i larmställ och förevisa hur man medelst yllefilt släcker klädbränder.

Dagen därpå hade en av mina allra bästa barndomsvänner vernissage på ett galleri i Stockholm. Det var liksom... på riktigt. Ett riktigt galleri med riktiga konstverk. Jag minns så väl när vi var fjorton bast och så gott som hopväxta. Vi satt uppe på hans rum och ritade coola hårdrocksmonster, serier och balla gubbar med svärd som vi försökte få publicerade i den sedan länge nedlagda rollspelstidningen Sinkadus. Det gick... sådär. Sen köpte vi en airbrush och sprayade ungefär samma typ av motiv på t-shirts som vi satt och försökte kränga på en färgaffär. 150:- styck tog vi. De flesta tyckte nog det var lite dyrt...

Nu sitter det prislappar på hans tavlor i galleriet. Omkring 20.000 går de loss på, och ingen på vernissaget tyckte det var något överpris. Jag hoppas, hoppas, hoppas att han får sälja massor!

Så kan det gå i världen, som Farmor brukar säga.

SKANDAL

Håll i er gottfolk, för så här trodde i alla fall jag att det inte fick gå till i konungariket Sverige i nådens år 2007.

Den uppmärksamme läsaren har säkert noterat att Hjältinnan tillsammans med sin ömma moder och ystra syster gett sig ut på chartersemester till Gran Canaria. En ö känd för sina många soltimmar, fina stränder, hotellkomplex samt sin likhet med Disneyfilmer (alla talar svenska).

Det uppstod, som så ofta är fallet när denna trio är i farten, genast vissa komplikationer. Redan sent på natten innan resan, när syster skulle ta sig från Gävle till Arlanda, satte det igång. SJ valde påpassligt nog att fördröja tågets avgång så länge att hon snart insåg att hon inte skulle hinna med flyget. Hon var därför tvungen att att få skjuts med sin snälle sambo, som körde Gävle - Arlanda tur och retur vid 03-tiden natten mellan torsdagen och fredagen. Systern ringde till SJs kundtjänst och blev lovad kompensation enligt den sk resegarantin, och med detta trodde vi att allt var frid och fröjd.

Men nej...

Systers sambo är taxichaufför. Det finns bestämmelser för hur mycket man måste ha sovit innan man påbörjar ett arbetspass. I och med en överraskningsresa T/R Arlanda uppnådde inte han sin reglementerade viloperiod och stod därför inför ett litet dilemma. Skulle han sjukanmäla sig och stanna hemma, bita i hop och åka iväg ändå eller ringa och säga precis som det var och kommma in lite senare?

Han valde det sistnämnda. Trots allt så var han ju inte sjuk, dessutom är det ju olustigt att ljuga för sin arbetsgivare. Han hade heller inte lust att somna bakom ratten och riskera att köra ihjäl någon. Själv tycker jag att han valde det bästa alternativet men, käre läsare, det tyckte inte hans arbetsgivare. De gav honom sparken.

De ansåg att han skulle prioriterat jobbet framför att hjälpa sin tjej. När han undrade om de verkligen tyckte det kändes rimligt att hon skulle missa flyget för att han valde att ligga kvar i sängen istället för att köra henne, ansåg de att han skulle ringt en taxi åt henne.

Jag vet inte jag... Att åka taxi mellan Gävle och Arlanda för uppskattningsvis 1600 balubas känns inte helt aktuellt...

Karln i fråga har aldrig kommit försent, har hållit sin bil pedantiskt ren och är både artig och välkammad i största allmänhet. Nu är han arbetslös.

Wallners Buss... Glöm aldrig det!

Förord

Denna post är avsedd som en slags teaser inför helgen.

Först kommer en kort resumé av tidigare händelser:
Hjältinnan avreste tidigt, tidigt i morse till Gran Canaria. Hon är nu framma lyckligt och väl, men redan har resan kantats av äventyr av så skiftande karaktär som uteblivna tåg från Gävle till Arlanda och trasiga flygplansmotorer.

Jag och Tronarvingen är således ensamma en hel vecka från och med idag.

Helgens schema är redan fullspäckat. På lördag är det öppet hus på vår lokala brandstation, och eftersom Actionhjältens yngsta lillebror kommer vara där som en av de käcka brandsoldaterna kommer jag naturligtvis ta med min lilla puttepojke för att klämma och känna på brandbilarna. På söndag är det vernissage. En av mina äldsta vänner ställer ut i STHLM. Tydligen skall öppningsdagen bjuda på något av en happening så det vill vi ju inte missa.

Om ni, som jag, kommer spendera er fredagskväll i hemmets lugna vrå vill jag återigen uppmana er att slå på TVn ikväll och kolla in Henry Rollins Show. 30 minuter av ert liv kan det väl vara värt?

Utbildningstillfälle

En ny film i ämnet Apokalyps är på gång! Det går inte att nog poängtera vikten av att vara mentalt förberdd för den stora dagen.

All hail the Apocalypse!

Semester

Min Hjältinna åker till Gran Canaria med sin syster och sin mamma i morgon. Fatta vilken bomb som kommer slå ner på ön i morgon vid lunchtid. Den där trion är ju välkänd för sitt tysta, timida sätt.

Jag och Tronarvingen har en hel vecka på oss att göra killgrejer. Vi skall lyssna på hårdrock, kolla på actionrullar, tända eld på grejer och käka chili con carne och vara högjludda hela tiden.

Hell yeah!

Klart vi kommer känna oss ensamma. I alla fall i bland.

Motsägelser

Jag har skiiitmycket att göra på jobbet, men absolut ingen lust att göra det. En ekvation som är svår att få ihop.

Helst vill jag bara surfa på nätet en stund och sen åka hem. Fast det kommer jag inte att göra. Jag kommer istället sluföra det här inlägget, återgå till arbetet och stanna kvar här ända tills Hjältinnan ringer och undrar om jag inte tänkte komma hem nån gång...

Är inte livet en dans på kaniner ibland?

Observera

Lägg märke till att detta är mitt tredje inlägg med samma datum som jag inledde med att ställa frågan "hur fan har folk tid att skriva flera inlägg om dagen?".

Är jag inte en komplex och fascinerande individ så säg?

Blåsning

Favvogrannbruden fyllde år i går, och av den anledningen kokade jag och hennes karl ihop en mycket delikat middag i smyg medan hon var på fika med Hjältinnan. En tappad haka är alltid roligt att se...

För övrigt var det alldeles för trevligt för att vara en vanlig måndag, och jag trodde jag skulle få betala dyrt för detta i morse, men icke sa nicke. Inte ett spår av guds straff kunde skönjas.

Tack för det.

Redogörelse

Nu var det sådär länge sen jag skrev igen. Hur fan har folk tid att skriva flera inlägg om dagen?

Nåja, eftersom en sån här publikation verkar vara någonslags digital dagbok antar jag att en kort resumé över mina förehavanden kan vara på sin plats.

Det har varit helg. Eftersom Hjältinnan varit bortrest halva veckan passade vi på att ägna den åt att ungås i vår lilla treenighet. I övrigt är det som vanligt alldeles för mycket att göra på alldeles för lite tid.

Tillsammans

Min flicka är hemma igen.

22:57

Det är måndagkväll i Suburbia. Hjältinnan är på kurs och kommer inte hem förrän på onsdag. Tronarvingen sover sedan länge tryggt i sin säng. Jag har passat på att träna lite. Bröst, axlar, triceps, mage. Försöker låtsas att jag inte alls har ont i armbågen. 11 år av amerikansk fotboll gör underverk med en kropp...

Sitter nu och sippar på ett glas juice och stoppar i mig lite rester sen helgen samtidigt som jag alternerar mellan att skriva på vår skitsunkiga laptop och greja med lite grön och kronmärkt utrustning.

Lyssnar på en gammal Lok-skiva. Helt outstanding träningsmusik, och enligt mig ett av de bästa svenska banden genom tiderna.

Det känns tomt i huset. Man vänjer sig vid att alltid vara tillsammans med den man älskar. Gudarna vet att jag spenderat mycket tid ensam, och jag föredrar absolut ensamheten framför dåligt sällskap, men det tillhör det förflutna. Sedan jag träffade Hjältinnan har jag inte varit ensam många stunder. Ännu mindre sen tronarvingen föddes. Tekniskt sett är jag inte ensam nu heller, men så mycket till sällskap är han inte så här dags, pojken.

Kanske är det på det viset att jag borde sova vid den här tiden? När jag tittar ut är det nästan så man kan tro att det är strömavbrott. Kolsvart i alla fönster. Fast så var det redan för en timme sedan. Är det verkligen bara jag som tycker att sömn är slöseri med liv?

Bögeri

Varje gång jag hör talas om någon 30+ som "kommit ut" blir jag ledsen. Förbannad också, men mest ledsen. Det är synd och skam att omvärlden är så fördömmande mot alla som inte fungerar precis som normen dikterat när det gäller vem de råkar bli kära i att det skall behöva gå en halv livstid innan en människa känner sig redo att berätta för sig själv och sin omvärld att de är gay.

Det värsta är att när de väl kommit så långt skall omgivningen ta ställning till hurruvida detta är acceptabelt eller om det skall ställas till en scen eller rent av tas avstånd ifrån.

Wake up and smell the coffee! Er polare/släkting/kollega är precis samma person efter att ni har fått reda på att han eller hon är gay som innan ni visste det.

Det är fanimig rena medeltidsmörkret att det överhuvudtaget finns en garderob att komma ut ur...

Bra musik

Eftersom jag gillar bra musik och tycker illa om dålig har jag det svårt i dessa tider när melodifestivalspektaklet tillåts härja fritt på bästa sändningstid vecka efter vecka.

Nu vill jag passa på att föra min nyförvärade kunskap om denna intressanta musikant vidare till min enorma läsarkrets.

Mycket nöje.

Långnäsa

I bilen på väg till jobbet kom jag på en skitbra grej jag skulle skriva i bloggen idag.

Fast nu har jag glömt bort vad det var.

Bummer.

Saker som inte borde finnas, Del 1

Vem dricker svartvinbärste?

Det finns olika typer av tedrickare. Såna som jag dricker gärna te av vilken färg som helst, grönt, svart, rött eller nåt ännu mer exotiskt, bara det inte smakar tuttifrutti.

Det finns finsmakare som dricker chai och örtte med nästintill magiska egenskaper, och det finns de som tycker det är viktigt att det skall smaka jordgubb, hallon eller nåt annat rosa. Det finns de som dricker med mjölk, utan mjölk, med eller utan socker. Det finns de som dricker sitt te med honung och de som dricker med citron...

Men vem dricker svartvinbärste?

Vill man ha te på sin lunchrestaurang finns alltid några sorter att välja mellan. Inte sällan är utbudet väldigt begränsat då tidigare gäster redan plockat ut klassiker som Earl Gray eller de mer trediga gröna tepåsarna...

Men det finns ALLTID svartvinbärste kvar. Det smakar nämligen så vedervärdigt att ingen vill ha det.

Men om ingen vill ha det, varför finns det då överhuvudtaget?

Äntligen ett inlägg

Det är ont om uppdateringar. Det är för att det är ont om fritid. Däremot är det gott om jobb.

Jag och familjen spenderade förra helgen hos Hjältinnans lillasyster i Gävle. Trevligt, trevligt.

Min lilla mamma är nyligen utskriven från sjukhuset där hon legat med intravenös antibiotika mit en envis lunginflammation. Antar att fyra hästar och två hundar utgör en lite för stor arbetsbörda. Något nog alla utom hon själv inser. Innan någon börjar angripa mig med uppmaningar om att jag borde ta mitt ansvar och hjälpa henne vill jag tillägga att hon emigrerat till främmande land, så det är inte bara att knalla över och ge ett handtag. Dessutom är det få som är betrodda att ta sig an hennes ögonstenar.

Min dyre fader, Sjökapen till yrket, var så orolig för henne att han inte visste vilket ben han skulle stå på. Samtidigt hade han självklart ett stygn av dåligt samvete för att han måste åka ifrån henne ut på de sju haven.

Vi hade en liten avskedsmiddag igår kväll. Fondue. Det föll inte min kära Hjältinna helt i smaken. Ett på tok för ineffektivt sätt att laga sin mat på var hennes omedelbara reflektion. Jag är väl i viss mån böjd att hålla med. Fast vinet var gott.

Trevlig helg på er, ni alla i den enorma skaran av ivriga läsare...

Och förövrigt anser jag att Orup borde förgöras.

Missa inte!

I kväll drar The Henry Rollins Show igång på SVT2. Missa inte!