Drömjobbet

Tänk att få betalt för att skrika "Kuken!" i luren varje gång det ringer...

Rock som fan!

Jag och hjältinnan var på Mustasch igår, på Nalen.

Fan vilket drag. Vilket ös! Holy moley! Det bekräftar återigen min teori om att rockmusik automatiskt blir liiite bättre än all annan musik.

Fuck yeah!

Att sälja en bil

Jag har tagit ett beslut och gjort en grej som jag inte är säker på om det var en superbra idé. Rent rationellt kan jag tyvärr inte försvara det, men känslomässigt var det helt rätt.

Vi hade lagt ut vår bil på försäljning, och hade efter många om och men en sista spekulant. Han ville ha bilen och han var nöjd med priset. Han hade provkört den, och sade sig lita på alla uppgifter jag gav honom. Ändå velade, velade och åter velade han.

I över en vecka höll han på. Det prutades. Det funderades. Det frågades. Det konfererades med hustrun. Det frågades igen. Det funderades igen.

Han var som proffessor Balthazar, men med en viktig skillnad: När den gode proffessorn funderade och funderade slutade det allltid med ett jämfotahopp och en plan för att rädda dagen. I det här fallet slutade det med ÄNNU FLER funderingar.

Tillslut sade jag på ett vänligt men bestämt sätt att jag inte ville sälja bilen till honom, för jag hade inte tid att vänta längre. Jag böt in bilen hos en bilhandlare istället.

Detta kostade hushållkassan sextusen riksdaler, men för min sinnesfrid var det tamejfan ovärderligt.

Krig är ett helvete

Jag har spenderat ytterligare en helg i kronans gröna sparkdräkt.

I en av de sydligaste orterna i länet finns ett utdömt fabrikskomplex som under lördagen och söndagen blev föremål en insatskompaniövning i ämnet Strid I Bebyggelse.

En mycket lärorik övning. En av de mest påtagliga lärdomar jag kunnat tillgodogöra mig är: Man skall bära tajta kalsonger vid all form av väpnad strid.

Att distraheras av att hela fortplantningspaketet slunkit ut genom ena benet på fillingarna och skramlar fritt i byxorna kan innebära en säker död när de onda knackar på dörren.

Stopp och belägg

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Med min blogg alltså. Eller, förlåt, mitt manifest. Det har faktiskt blivit en blogg. En tråkig blogg dessutom.

Jag tenderar att slänga in ett pliktskyldigt inlägg av dagboksliknande art då och då, och eftersom jag inte har tid/lust/ork (el motsv) att skriva varje dag så blir det mest en massa redogörelser av förfluten tid.

Jag som tycker att jag är en rätt kul snubbe som är ganska bra på att skriva.

Nu är det dags att ta nya tag.