Julfest

Det finns ett fenomen i det svenska kulturlivet som vanligen benämns julfest. Denna går i korthet ut på att en arbetsgivare i kombination av påtryckningar från den sociala normen samt genuin välvilja anordnar ett kalas med jultema och varierande grad av sponsring på mat och dryck för sina anställda.

Dessa tillställningar har även en stor terapeutisk effekt på deltagarna som i skydd av gratisspriten kan välja att bortse från stora delar av det vedertagna regelverket för umgänge och få utlopp för ett helt års arbetsrelaterad frustration, samt glömma den ofta högts påtagliga julstressen för en kväll.

Vanligt är att alkohol kan införskaffas till kraftigt subventionerade priser, alternativt helt gratis. Detta får till följd att många av julfestens deltagare hamnar i ett tillstånd populärt kallat dyngrak. Ett sådant tillstånd kännetecknas av en kraftig försämring av både fysisk och psykisk förmåga. Detta kan leda till en händelsekedja innehållande aktiviteter som senare kommer att uppfattas som innerligt pinsamt både för den dyngrake samt hans omgivning. Tillståndet är i någon mån självsanerande då det ofelbart slutar med att personen i fråga däckar och därigenom oskadliggör sig själv.

Frekveta inslag på julfester brukar vara att medarbetare passar på att "tala ut". Oftast med någon i chefsposition, men även med någon av det (i de flesta fall) motsatta könet som de upplevt sänt ut romantiska/sexuella inviter, alternativt själva sänt ut sådana till utan önskat resultat.

En ovan nämnd övning brukar ofta mynna ut i något av följande:
a, Det Högljudda Grälet.
b, Det förtroeliga samtalet.
c, Dans med djupa, trånande blickar.

Beroende på samtalets förutsättningar kan detta senare leda till ett antal möjliga scenarion:
1, Kamratligt samförstånd.
2, Fysiskt våld och skandal.
3, Otillbörligt och ofta skrämmande tydligt smyg-iväg sex och skandal.
4, Officiell parbildning.

Som tur är för de inblandade råder en överseende kultur inom de flesta företag gällande skandaler som inträffat på en julfest. Dessutom kan den enskillde medarbetaren komma undan med det mest hårresande beteende genom att använda den svenska universalursäkten: "Jag var full". En annan vanlig taktik är dessutom att förneka det inträffade enligt devisen "Det man inte minns har aldrig hänt". Har tillräckligt många av festen deltagare nått upp till det dyngraka stadiet är chansen även stor att ingen riktigt minns vem som gjorde vad, vilket har inneburit mångas räddning genom åren.

Actionhjälten och hans Älskade Hjältinna bevistade sin arbetsplats officiella julfest anno 2006 den 15/12 och upplevde det som en mycket lyckad tillställning.

Ett litet, litet luciafirande

Tronarvingen och hans dagiskollegor bjöd oss föräldrar på luciafirande igår. Eftersom kommunens budget är som den är fick vi ta med oss fika själva, men det var väl okej.

Där satt de i ring, ett 15-tal ungar mellan ett och två år i sina föräldrars knä och sjöng julsånger efter bästa förmåga.

Sött.

Tumöruppdatering

Tumören bakom Svärfarsans öga är liten. Hade den suttit någon annanstans i kroppen hade han inte märkt av den i så god tid. Tur i oturen.

I början av januari skall han röntgas i två omgångar för att kolla att inget ha spridit sig till resten av kroppen. Sedan skall han få en liten radioakativ metallbit inoppererad i huvudet som skall stråla tumören i tre dygn, därefter är det dags för en ny undersökning för att bedöma resultatet.

Ingen omedlebar panik således.

Hope and pray att allt går bra.

En politisk fundering

Gång på gång stöter man på folk som kommer undan med att säga "Man kan faktiskt vara kommunist utan att ställa upp på Stalin eller det han gjorde..."

Inte speciellt många går ut med att de är nazister "men det är faktiskt okej, för jag gillar inte Hitler eller det han gjorde."

En totalitär regim baserad på förtryck och terror borde väl vara lika förkastlig oavsett om dess företrädare bär röd eller brun skjorta?

Dessutom hade de mustasch båda två. Så det så!

Wooof

Jag kanske skall ta och avhandla den gågna helgen innan det är dags för nästa.

Jag, Hjältinnan och vår Tronarvinge följde med Hjältinnans ystra syster och hennes väldigt lång kille på Hund 06 på Stockholmsmässan.

Gawd damn! Så många hundar trodde jag knappt fanns i Sverige.

Jag och hjältinnan är båda uppvuxna i hundägande familjer, men här var hundintresset taget till en för oss helt ny nivå.

Syster Yster har en enorm Grand Danois med fin blodslinje som räknas som mycket lovande, och det här var hennes sätt att kolla läget inför nästa år då hon avser ställa ut honom...

Snart står hon där som en av alla hundjunkies iförd käck väst med hundens namn broderat på ryggen.

Lycka till.

We brake for nobody!

ICAs färskvaror måste fram i tid till julhandeln. Till vilket pris som helst!

Så kan det gå

Tillbaka på jobbet. Ni kan säkert gissa hur festligt det känns. Det är måndag och jag har varit hemma med Tronarvingen en vecka, precis lagom för att vänja sig, och nu... *BLAMMO* Tillbaka i gruvan.

Det är den 11 december och det regnar på de gröna gräsmattorna. På radio sades att pollenallergiker skulle vänta sig att få symptom i julhelgen pga den varma hösten.

Vaddå varma hösten? Det är ju DECEMBER! Midvinterbloten närmar sig med stormsteg och Karl X förbereder tåget över Stora Bält för att näpsa Dansken en gång för alla. Eller?

"Klimatförändringarna är bara en teori"

MY ASS!

VAB

Tronarvingen har ögoninflammation och är därför portad från dagis pga smittorisk. Det smittar tydligen som pesten, det där. Själv har jag aldrig blivit portad från någonting av någon orsak. Visserligen blev jag hotad med att bli portad från vårbalen i nian efter en obetydlig matkrigs-incident i skolmatsalen, men det blev aldrig något av det. Ett noll till Tronarvingen.

Har gått här och känt mig lite frustrerad över att inte vara på jobbet, vilket är ganska märkligt med tanke på hur ofta jag annars brukar känna mig frustrerad av att vara på jobbet. Antar att det är mina nya arbetsuppgifter som drar lite...

Dessutom har jag känt mig lite hängig, vilket jag skyllt på tristess parad med kolhydratabstinens, eftersom jag experimenterar lite med en LCHF diet. Det visade sig i stället att jag hade feber... Trist.

Så, nu sitter jag här med feber och en sjövild ettåring samt ihållande regn utanför. Ett radhus kan kännas väldigt trångt iband.

Nåja, lyckades i alla fall kolla på en riktig domedagsprofetia på SVT om klimatförändringar. Det verkar vara den just nu mest realistiska orsaken till civilisationens kollaps, nu när kärnvapenhotet dött med det kalla kriget och fågelinfluensan fortfarande inte visat några tendenser att mutera till ett zombievirus. Håll tummarna!

All hail the Apocalypse!

Bolibompavisdom

"Det är viktigt att ha antenn när man är robot"

Det är tamejfan så sant som det är sagt.