Mobilpremiär

Som rubriken antyder: Jag skriver medelst mobiltelefon. Med touchscreen. Ganska knixigt, men troligen denna publikations enda räddning.

Stay tuned.

Part II, A New Pope

Jaharu... Det har gått en stund. Sisådär 14 månader. Now that´s upodaterings intervall for ya!

Jag antar att vi inte är nyinflyttade längre, även om det känns så i en omgivning där folk oftats har bott i samma by i minst ett par generationer. Vi har ändå funnit oss väl tillrätta på det hela taget. Ingen kallar mig för stroppig nollåtta så jag hör det i alla fall. Eller, jo vissa gör ju det, men det är ju på skoj säger dom.

Det har såklart hänt en del, men jag kommer inte ge er någon resumé. Kanske jag kan ge er någon tillbakablick vad det lider. Jag har nämligen umgåtts lite med tanken på att börja skriva här igen. Jag har en tendens att bli kreativ av tung fysisk aktivitet, och en del av det kanske kommer lämna avtryck här.

För övrigt kom inte Apokalypsen den 27/5 2011. Nu ser vi fram emot oktober som tydligen är det rätta datumet. Undrar hur många gånger man kan justera ett sånt hät datum utan att tappa sin trovärdighet.

Vi ses. Fast det gör vi nog inte, för jag lär ha tappat alla mina två läsare, men jag skriver säkert snart igen ändå.

Newsflash

I gång i skogen. Allt känns bra. Sitter nästan aldrig vid datorn. Måste försöka lära mig att blogga från mobilen, annars kommer den här sidan att självdö.

Inte för att jag har några läsare vad jag vet, men något annat hade väl varit konstigt med min uppdateringstakt....

We're there dude

Uppdatering:

Ett sanslöst packande och råddande med kartonger, möbler, lastbil och stätmateriel som största ingredienser förde oss till sist i hamn.

Nu står uppackning av allt det nedpackade och inskolning av barnen på nya dagiset på programmet.

Trots att jag kommer på mig själv att sakna mina bröder och kamrater då och då känner jag att det är ju såhär man skall bo. Skogen runt knuten och tystnaden som liksom... sveper in en i en mjuk matta. Typ.

Livet på landet, sjöng Peps Pärsson. Han må vara en smällhög skånsk whigger, men just den biten prickade han rätt.

(Som en liten parantes har jag sett den mannen live på Arvikafestivalen i ösregn. Det var tur för honom att han inte rev av sin dänga om "oboj vielkut vackurrt väidurr", för det hade troligen blivit hans sista framträdande)

Lycka och duggregn

Vi var uppe vid nya huset i helgen. Eftersom det värms upp av en vedpanna var jag mycket tacksam över att råka komma över en sisådär 25 kubik huggen, torr ved.

Jag har inte fått hem mer än en bråkdel. Svärfars släpkärra lasta väl ungefär en kubik, vilket gör tjugofem vändor. Vi har hunnit med sju eller åtta hittils.

När jag stod där i duggregnet och kastade in vedträn i mitt alldeles egna lilla vedskjul på baksidan av huset medan jag hörde ungarna leka på gräsmattan kände jag mig riktigt, riktigt nöjd.

Det blir bra det här.

Dagens I-landsproblem

Varför finns Nickelback? Och varför finns det människor som tycker om Nickelback?


De gör absolut INGENTING som inget annat band redan har gjort. Egentligen är det verkligen inget fel med att att göra sådant andra redan har gjort, fast då får man se till att göra det lite, lite bättre än sina föregångare.

Om man gör saker som andra redan gjort, fast sämre, tycker jag att det vore bättre att låta bli.

Fast Nickeback läser nog inte min blogg.

Förberedelser

Det är rätt mycket som skall ordnas innan man flyttar.

Joråsåatteeeh...

Vaccinerad

Jag är vaccinerad mot svininfluensan. Framtiden lär utvisa om det var rätt beslut.

Jag bestämde mig för att sjukdomen hade potential att vara farligare än vaccinets biverkningar och sedan var saken klar.

Det vore ett gigantiskt antiklimax om jag själv dukade under i apokalypsen efter allt jag hasplat ur mig om mina förberedelser för det Post-Apokalyptiska-Samhället.