Grissjukan

Jag lovade ju att ett inlägg om svininfluensan skulle komma, och här är det.

Alla vet väl vid det här laget att jag sitter inne på en något... romantiserad, bild av civilisationens sönderfall. Jag väntar med spänning, kan vi säga och låta det stanna där.

Nåväl, jag har svårt att tro att svininfluensan har vad som krävs för att lägga samhällsstrukturen i ruiner, men däremot kära läsarkrets, är det ett faktum att de stora farsoternas tid inte är förbi. Den dagen en viral infektion med hög dödlighet, hög smittsamhet och lagom lång inkubationstid gör entré ligger vi riktigt, riktigt illa till.

Vi är vana vid att bli omhändertagna av samhället. Det är inget konstigt med det, eftersom det är själva syftet med samhället, men det för med sig att när de som vanligen sköter om oss då vi är sjuka, vakar över oss då vi sover, ser till att vattnet går att dricka och att vägarna är framkomliga plötsligt själva dukat under eller flytt i panik finns ingen erfarenhet av hur den enskillde bäst skall hantera situationen.

Jag hyser inga illusioner om männinskans inneboende godhet. I orkanen Katrinas spår i New Orleans följde plundring och våldtäkter. Det fick ett snabbt slut eftersom det rörde sig om en isolerad händelse. Det organiserade samhället med alla dess funktioner fanns fortfarande kvar några mil bort och kunde snart återställa ordningen. Men när ingen sån hjälp finns att få?...

Nej, jag är inte orolig för svininfluensan, däremot är det obehagligt att trots att redan flera svenskar redan är dödsjuka har ingen riktig officiell information tillhandahållits. Allt som vi vet, eller tror oss veta har förmedlats via massmedia. Om vi har svårt att hantera en måttlig pandemi med låg dödlighet, hur skall det då gå när det blir farligt på riktigt?

Inskolning

Jag håller på att skola in den lilla prinsessan på dagis. Förskola, jag menar förskola! Jag är lite uppfylld av detta projekt, som går... okej i alla fall.

Men, allvarligt talat. Är detta vad vi strävat efter sen vi klättrade ned ur träden? Möjligheten att lämna bort våra barn till proffs så att vi skall kunna arbtea ihjäl oss i lugn och ro?

Jag tror minsanna att jag måste göra något åt detta...

DARRA, SAMHÄLLE, DARRA!!!

(Fast jag börjar ju jobba igen på måndag så min omstörrtade verksamhet måste ske på kvällar och helger, så ge er till tåls. Det kan ta ett tag.)

Menvafan

Vår herre måste ha andra planer för mig än bloggande...

Brottarn

Såg The Wrestler igår. Jag är kluven. Hade nog för höga förhoppningar eftersom jag är något så sällsynt som ett Mickey Rourke fan. Jag har i och för sig märkt att efter att den här filmen kommit och fått så bra kritik så är det många som säger sig vara gamla Micke Rourke fans, vilket förvånar mig en smula med tanke på hur oförstående alla förr vad som hävdade att han faktiskt var en bra skådis.

Nåja. Det var ingen dålig film, det var nog mest att den kändes lite förutsägbar. Och kanske lite seg också, om sanningen skall fram. Trovärdig, tycker jag ändå, med bra skådespelarinsatser. Dessutom en snygg filmaffisch.

Fyra bröllop men ingen begravning

Jag och hjältinnan har bevistat inte mindre än fyra bröllop den här sommaren. Jättekul. Ett bröllop är aldrig tråkigt.

Fast dagen efter ett bröllop är ganska seg. Och fyra bröllop under en sommar är ganska slitsamt. I dag känns det som en tung uppgift att ringa den lokala flottsvaravaren och beställa kebab.

Grattis alla brudpar! En bildkavalkad lär komma så fort jag blir mig själv igen.

Vaddå Justin?

Jag är inte mer hetero än att jag kan förstå varför kvinnor kastar långa blickar efter män som Brad Pitt, Johnny Depp och Mikael Persbrant, men vad är grejen med Justin Timberlake?

Har han verkligen det?

Frågar ni mig har han... inget.

Jo, förresten

Alla ni i min enorma läsarkrets som undrar varför jag ännu inte har skrivit ett inlägg om svininflensan: Det kommer, var så säker.

Måste först bara fylla på mitt nödförråd med mer konserver och ammunition inför den stundande anarki-och-kaos-vågen som kommer att drabba oss till hösten.

En sida hos mig själv jag inte visste fanns

Min älskade hjältinna lurade mig att tro att hon lagt ut en nakenbild av mig på sin blogg.

Jag kände mig obehagligt bekväm med tanken.